SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FENNO- fän1o-, äv. fen1-, l. -ω- l. -å-.
Etymologi
[ssgsform till lat. fenni, pl., finnar (se FINNE, sbst.3); jfr ANGLO-, SVEKO- osv.]
i ssgr. Anm. Ngn gg användes med direkt anslutning till FINNE, sbst.3, formen finno-, t. ex.: Finnofilen Adlerberg. Ahrenberg Män. 4: 54 (1909).
FENNOFIL104, sbst. m.||ig. o. adj. [se -FIL] (mindre br.)
I. sbst.: vän av finnarna o. allt finskt; ss. motsats till FENNOMAN. Runeberg upphörde aldrig .. att vara ”fennofil”, som han sade. Söderhjelm Runebg 1: 213 (1904).
II. adj. till I. De fennofila sträfvandena. FinBiogrHb. 312 (1896).
Avledn.: fennofili, r. (enst.) kärlek till finnarna o. allt finskt. Förvandla Fennomanin till Fennophilie. Runeberg (1862) hos Söderhjelm Runebg 2: 300.
FENNOMAN, FENNOMANI, se d. o. —
FENNO-SKANDISK1040, adj. [till nylat. Fennoscandia, av naturvetenskapsmän använd sammanfattande benämning på Norge, Sverge, Finland, Kolahalvön o. ryska Karelen] geol. o. geogr. som tillhör området Fennoskandia. Fennia XVIII. 9: 1 (1901).
Spoiler title
Spoiler content