SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FERMENTERA fär1mente4ra l. fær1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av lat. fermentari, råka i jäsning (se FERMENT)]
jäsa, sönderdelas på grund av närvaron av ett ferment; numera i sht kem. En fermenterat eller sammansyrat förrutnande. RelCur. 71 (1682). Ofta — och i regel i fråga om den tobak, som odlas i Sverige — måste äfven råvaran undergå en förnyad fermentering (”svettning”). HElmquist i ArbStat. A 2: 62 (1899).
Avledn.: FERMENTATION, r. l. f. [jfr lat. fermentatio] i sht. kem. fermentering, jäsning. Kempe Graanen Dedik. 3 b (1675). Sundberg Mikroorg. 79 (1895). bildl. Perioder af en häftig intellektuell fermentation. PoetK 1818, 1: VI.
FERMENTATIV, adj. [jfr t. fermentativ, eng. fermentative, fr. fermentatif] kem. som åstadkommer fermentering l. jäsning. Andersson (1845). Sundberg Mikroorg. 79 (1895).
Spoiler title
Spoiler content