FESTIVITET fäs1tivite4t, äv. 0104, äv. fe-, r.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(äv. med fr. form festivité; stundom skrivet fäst-)
Etymologi
[jfr t. festivität, fr. festivité, av lat. festivitas (se FESTIVITAS)]
1) (föga br.) festligt eller högtidligt framträdande. Kardinalerna (sökte) öfverbjuda hvarandra i prakt och festivitet. Söderhjelm ItRenäss. 240(1907).
2) festlig tillställning, festlighet, högtidlighet; numera nästan bl. om större o. officiell festlighet samt i fråga om äldre förh. Biurman Brefst. 136(1729). Festiviteterna i anledning af Konungens 25åriga jubilæum. IHwasser(1843) i FoU 21: 82. Det är afskedsdagarnas glada festiviteter, innan man stiger ombord, som Wallenberg skisserar. Levertin 10: 65(1904).
Ssgr (till 2): FESTIVITETS-SAL. (numera mindre br.) sal avsedd för fester l. högtidligheter, festsal. En Festivitets- eller Synodal-Sal. IT 1791, nr 57, s. 1 (i fråga om lärovärkshus).Festivitetssalen (på Stockholms slott), kallad Hvita hafvet. IllSv. 1: 59(1866, 1882). Östergren(1920). —
