SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FIFFA fif3a2, v. -ade.
Etymologi
[jfr d. fiffe, uppnå ett resultat med hjälp av ett knep, giva (ngt gammalt o. slitet) ett prydligare utseende, nor. dial. fiffa, pryda; sannol. till FIFF; jfr sv. dial. (Finl.) fips op sä, putsa sig, ävensom PIFFA]
(vard., numera föga br.; jfr dock särsk. förb.) = FIFFA UPP; nästan bl. refl. Vi måste genast / Gå in och fiffa oss! CVAStrandberg 2: 249 (1860). Sundén (1885). Lidforss DQ 1: 566 (1890). SAOL (1900).
Särsk. förb.: FIFFA UPP10 4 l. OPP4. (vard.) bibringa (ngn l. ngt) ett prydligare utseende, snygga upp, sätta ”sprätt” l. ”piff” på (ngn l. ngt); särsk. med tanke på fyndigt användande av små medel; ofta refl. Kindblad (1870; cit. fr. E. Flygare-Carlén). Nu hade hon fiffat upp sig i sin bästa klädning. Hedberg Torpa 156 (1888).
Spoiler title
Spoiler content