SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FIKUS fi4kus, r.; best. -en; pl. -ar400, ngn gg =.
Ordformer
(stundom skrivet fic-)
Etymologi
[av lat. växtnamnet ficus, möjl. besläktat med gr. σῦκον, fikon (se SYKOFANT); jfr FIKON]
växt av släktet Ficus Lin.; i allmänt språkbr. särsk. om det ostindiska kautschukträdet, Ficus elastica Lin., som är en i växthus o. boningsrum ofta odlad bladväxt. Lagerlöf Berl. 1: 236 (1891). Två större, välväxta Fikusar, passande för dekorativa ändamål, säljas billigt. GHT 1895, nr 250 A, s. 4.
Ssgr: FIKUS-ART. NF 4: 1209 (1881).
-BLAD.
-KRUKA.
Spoiler title
Spoiler content