publicerad: 1924
FIKON fi3kon2, n.; best. -et; pl. =; pl. best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. fikona (Kankel Hemmersam 38 (1674) osv.); förr äv. FIKA, r. l. f.
Ordformer
(fikon (fijk-, fijck-) 1526 osv. fika 1749—1857. fik (fijk), ss. första led i ssgr, 1541—1872. fig (fijg), ss. första led i ssgr, 1578—1757. -en(n) 1555—c. 1580)
Etymologi
[fsv. fika, f., fikon, n. pl.; jfr d. figen, ä. d. fige, isl. fík(j)a, mnt. vīge (fsax. fīga), t. feige (fht. fīga), eng. fig (feng. fīc), fr. figue, it. fico, fica; av lat. ficus (se FIKUS); de nordiska orden (jfr k-formerna i sv. o. isl.) hava möjl. inkommit närmast från feng. (jfr Seip Låneordstud. 2: 36 (1919)), men bero i sin nuvarande form på inflytande från mnt. vīgen, pl.; den svenska formen på -on har uppkommit gm anslutning till inhemska fruktnamn på -on, ss. ÅLLON m. fl.]
1) päronformig frukt (eg.: av ett gemensamt köttigt blomfäste omsluten päronformig fruktsamling) som erhålles av olika i de varma länderna växande arter av växtsläktet Ficus Tourn., särsk. av arten Ficus carica Lin.; äv., nästan bl. i pl., övergående i bet.: fikonträd. Cypriska, neapolitanska, sicilianska, spanska fikon. Ätliga fikon. Ecke hemtar man .. fijkon vthaff tistelen? Mat. 7: 16 (NT 1526). (Hunden) skulle inthet anat äta än .. rusin fikon och annat sött. Bureus Suml. 60 (c. 1600). I öster reste sig Oljeberget med sina trädgårdar och vingårdar, oliver, fikon och terebinter. Strindberg HMin. 1: 212 (1905). — jfr DESSERT-, KORG-, SMYRNA-, SOMMAR-, TAFFEL-, VINTER-, VÅR-FIKON m. fl.
2) oeg., om frukten av olika i de varma länderna förekommande arter av kaktussläktet Opuntia Haw.; särsk. i uttr. indiska fikon, frukter(na) av Opuntia Ficus indica Mill.; förr äv., särsk. i uttr. indianiska fikon, om bananer (se BANAN 1). Indianiske Fijkon eller Pisangh. Kiöping Resa 34 (1667). Düben Vextr. 142 (1841). Fries SystBot. 100 (1891). — jfr ADAMS-FIKON.
3) (numera föga br.; jfr dock c) i mer l. mindre bildl. anv. av 1. Dä va ej Fikon dä, för Er at bita på. Palmfelt Molière 49 (1738). Den, som har sått i blod, skall inga fikon berga. Topelius Dram. 109 (1853, 1881). — särsk.
a) [efter t. die feige(n) zeigen, weisen, bieten; jfr fr. faire la figue, it. far le fiche; uttr. anspela på likheten mellan cunnus o. ett halvöppet fikon samt avse en skymflig åtbörd bestående i att spetsen av tummen sättes mellan pekfingret o. långfingret] (†) i uttr. låta ngn se fikonen, giva ngn fikon o. d., (gm en viss skymflig åtbörd) visa ngn (sitt) förakt, smäda ngn. En genwerdigh Son .. giorde gäckerij aff henne (dvs. modern), och lät henne see fikonen. ALaurentii Fischer 309 (1618). HSH 24: 189 (1630).
b) [efter t. ohrfeige, mnt. ōrfige; jfr t. dachtel, dadel, örfil, kopfnuss, maulbirne m. fl.] (†) om örfil. En örfil eller fika. Lind 1: 1205 (1749). Af mig får Ni derföre intet annat än — ett fikon vid örat. Stiernstolpe DQ 3: 341 (1818). — jfr SMÄLL-FIKON.
c) [jfr d. fikst du pæren, Zakarias?] (vard. o. skämts.) i uttr. fick du fikon (Zakarias)?, fick du ngt som smakar dig?; numera bl. ironiskt: fick du lång näsa?, blev du lurad på konfekten? ”Fick du fikon” eller Börd och Penningar. Julklappen 61 (1863; titel på ett lustspel). ”Fick du fikon, Zacharias?” — sa' pojken, när fadren fick trumf i kortspelet. Holmström Sa' han 32 (1876). Ett halfqväfdt skratt, hvari det låg något af det gamla: Fick du fikon, Zacharias? VL 1894, nr 256, s. 3.
Ssgr (i allm. till 1): A (†): FIK- l. FIG-BÖLD. (fik- 1541—1863. fikon- 1764—1829) fikonformad böld l. svulst; särsk. dels om hemorrojdalknöl, dels om venerisk svulst (på könsorganen). Herren skal slå tigh medh Egyptes böld, medh fijkbölder, medh skabb och klådha. 5Mos. 28: 27 (Bib. 1541). Fijkböldars flytande, som kallas Fluxus hemorrhoidarum. Forsius Min. 109 (c. 1613). Melin HelSkr. 5Mos. 28: 27 (1863). —
-BÖNA. [efter t. feigbohne; namnet torde bero på att växten i fråga användts mot bölder (jfr FIKON-VÅRTA)] växt av släktet Lupinus Lin., lupin. BOlavi 143 b (1578). Serenius Kkkk 1 a (1757). —
-VÅRTA, se B. —
-VÅRTS-ROT. (fik-) [efter t. feigwarzenwurz; benämningen torde bero på att växten i fråga användts mot bölder (jfr FIKON-VÅRTA)] ört tillhörande släktet Scrophularia Lin., flenört. Bromelius Chl. 104 (1694). Linder FlWiksb. 35 (1716). —
-VÅRTS-ÖRT. [efter t. feigwarzenkraut] (†)
2) örten Ranunculus ficaria Lin. med fikonformade knölar mellan rottrådarna, svalört. Bromelius Chl. 19 (1694).
B: FIKON-BLAD. (fikona- 1654—1740. fikone- 1590)
2) (numera mindre br.) = -LÖV 2. Eller tu kant meena, at tu tigh och tijna synder fördölia wilt, medh Fijkone Bladh, såsom Adam och Eua giorde. PPGothus Und. G g 1 a (1590). KyrkohÅ 1911, MoA s. 73 (1740). —
-BÖLD, se A. —
-FORMIG. —
-GALLSTEKEL~020. zool. Fikon-gallstekeln, C(y-nips) psenes L., röd med hvitaktiga vingar, lefver i frukterna af det vilda fikonträdet. Rebau NatH 1: 627 (1879). —
-GÅRD. (fikone- 1640) (†) plantering av fikonträd; jfr -LUND. Linc. Hh 1 b (1640). Schultze Ordb. 1393 (c. 1755). —
-KAKA. kok. dels om bröd l. pudding o. d. med fikon i, dels om kaka av sammanpressade fikon (o. mandlar). Åstrand (1855). —
(2) -KAKTUS. om växt av kaktussläktet Opuntia Haw.; särsk. om arten Opuntia Ficus indica Mill. Verd. 1891, s. 25. —
-KORG. (fikona- 1541—1739. fikone- 1640) korg med fikon i; korg avsedd att förvara l. frakta fikon i. Jer. 24: 1 (Bib. 1541). —
-LUND. (fikone- 1640—1810) lund (plantering) av fikonträd; jfr -GÅRD. Linc. (1640). AB 1890, nr 12, s. 2. —
-LÖV. (fikona- 1541—1909)
1) i eg. anv.; jfr -BLAD 1. The wåro nakne, och the bundo tilhopa fikona lööff, och giorde sigh skiörte. 1Mos. 3: 7 (Bib. 1541).
2) oeg. l. mer l. mindre bildl., med anslutning till 1Mos. 3: 7; jfr -BLAD 2. Om the än syndat haffua, så wilia the likwäl icke haffua thet namnet, vthan .. prydha sigh medh allehanda fikona löff. PErici Musæus 2: 124 a (1582). Ursprungligen utgjordes indianens hela dräkt af en större eller mindre mantel af säl- eller utterskinn och möjligen också ett fikonalöf af liknande material. Skottsberg Båtf. 114 (1909). —
-OST. ett slags konfekt av fikon, skalade mandlar, rismjöl, nötkärnor, olika kryddor m. m. som pressas hårdt samman i flätade korgar. Synnerberg (1815). —
-PALT. (tillfälligt) = FIKON 1. (Grevedottern) löser silkespåsens garn / och räcker fikonpaltar / och mandelbröd åt svinakarln. Karlfeldt FridLustg. 81 (1901). —
-PÄRON. trädg. ett slags fikonformat höstpäron. Fallén Fleischer 402 (1795). Holmstén Trädg. 223 (1893). —
-SKÖRD. —
-SPRÅK(ET). ett slags skämtsamt, av skolpojkar användt hemligt språk grundat på förvrängning av ord gm inskott av delar av ordet fikon (”fibben gukon” = gubben osv.). (Lundin o.) Strindberg GSthm 530 (1882). —
-STEKEL. zool. sammanfattande benämning på de olika arter av (familjen Chalcididæ tillhörande) steklar som förekomma i fikon; jfr -GALLSTEKEL. BotN 1892, s. 35. —
-SÅR. (†) sår uppkommet gm söndersprickande av en venerisk svulst?; jfr -VÅRTA. (Somliga) uthlåta sig, at the Fijkwårtor och Fijkonsåår, om hwilka Celsus talar, intet annat betydde (än den s. k. ”Franska Smittan”). Linder Frans. 10 (1713). —
-TRÄ. (fikona- c. 1580—1749. fikone- 1639—1710)
2) (numera nästan bl. i talspr.) = -TRÄD 1. VocLib. avd. 11 (c. 1580). Vi .. hafva sökt oss vår bostad .. midt ibland vingårdar och fikonträn. Lundgren MålAnt. 1: 40 (1842, 1870). —
-TRÄD. (fikona- 1526—1908)
1) till 1.
a) i eg. anv.: träd (buske) av släktet Ficus Lin.; särsk. Ficus carica Lin. Icke kan fikona trädh .. bära oliebär. Jak. 3: 12 (NT 1526); möjl. till -TRÄ 1.
b) (numera bl. i religiöst spr.) mer l. mindre bildl. Hvar och een sitter i frijdh under sitt fikonaträdh och sin nådige Konnungs beskydd. Rudbeck Bref 53 (1670) [med anslutning till Mik. 4: 4]. Vi äro fikonträd i .. (Guds) vingård. Billing Betr. 464 (1907).
2) (numera föga br.) till 2: fikonkaktus; särsk. i uttr. indiskt fikonträd. Nordforss (1805). Schulthess (1885). —
-VAX. vax beredt av mjölksaften av det på Java, Sumatra o. Ceylon växande fikonträdet Ficus ceriflua Jungh. Ekenberg (o. Landin) (1889). —
-VÅRTA. (fik- 1694—1872) [efter t. feigwarze] (numera knappast br.) med. o. veter. fikonformad svulst (på människor o. djur); särsk. dels om dylik svulst av veneriskt urspr., dels om ett slags hudutväxter hos hästar; jfr FIK-BÖLD. Linder Frans. 10 (1713; se under -SÅR). Bure Häst. 27 (1802). Wretlind Läk. 8: 146 (1900).
C [i modernt spr. på grund av inflytande från den gamla bibelöversättningen] (numera bl. i vissa bildl. använda ssgr, särsk. -LÖV): FIKONA-BLAD, -KORG, -LÖV, -TRÄ, -TRÄD, se B.
D (†): FIKONE-BLAD, -GÅRD, -KORG, -LUND, -TRÄ, se B.
Spoiler title
Spoiler content