FILHARMONISK fil1harmω4nisk, äv. fi1-, adj.
Etymologi
[av t. philharmonisch, fr. philharmonique, till philharmonie, kärlek till musik, av gr. φιλ- (se FIL-) o. ἁρμονία (se HARMONI)]
eg.: harmoniälskande; om musiksällskap l. orkester: som (företrädesvis) odlar högre (klassisk) kör- (oratorie-) l. orkestermusik; äv. om konsert vid vilken dylik musik framföres. Filharmoniska orkestrar, sällskap. Gynther ConvHlex. (1847). Ett flertal af .. (tondikterna) ha gifvits .. å filharmoniska konserterna i Petersburg. AB 1890, nr 25, s. 3. Anm. Stundom förekommer äv. substantivet filharmoni, r., liksom t. philharmonie särsk. i bet.: filharmoniskt sällskap. Blomberg Överg. 78 (1915). Östergren (1920). —
