SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FILHELLEN -häle4n, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet phil-)
Etymologi
[jfr d. filhellener, t. philhellene, eng. philhellene; av gr. φιλέλλην, vän av hellenerna (se FIL- o. HELLEN)]
grekvän, hellenofil; särsk. hist. om var särskild av de personer av främmande nationalitet vilka ss. frivilliga l. på annat sätt understödde grekerna i deras strider med Turkiet, särsk. i frihetskriget 1821—30. Nicander 1: 332 (1825). 2NF 19: 1103 (1913).
Avledn.: FILHELLENISK, adj.
FILHELLENISM, r.
Spoiler title
Spoiler content