FILIPIN fil1ipi4n, äv. fi1-, r.; best. (i bet. 2) -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 2) -er. Anm. I best. o. pl. är ordet föga br.
Ordformer
(äv. skrivet filippin)
Etymologi
[jfr d. filippine, eng. fillipeen, philopena, av fr. philippine, ombildning av t. vielliebchen, liten käresta]
1) för vinnande av ett visst slags vad (se nedan) föreskrivet utrop; vid anträffande av tvillingkärna i (krak)mandel l. nöt förekommande skämtsam vadhållning mellan två personer (vanl. av motsatt kön), vilka förtära var sin kärna o. komma överens om att vadet vinnes av den som efter ngn viss bestämd tidpunkt l. inom ngn bestämd tid först tillropar den andre ordet ”filipin”. Spela filipin. Vinna, förlora i l. på filipin. NF(1881). Nilsson FolklFest. 86(1915).
2) (ny anv.) tvillingkärna (i mandel l. nöt). Få se, om det här är filipin. Östergren(1920). Har du inte hittat någon filipin? Dens.
Ssgr: (1, 2) FILIPIN-BILDNING. bot. om par av fullt utbildade frön i en nötfrukt. BotN 1878, s. 19.2NF 20: 374(1913). —
