SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FILOSOFANT fil1osofan4t l. fi1-, l. -ås-, ngn gg -ωs-, l. -så-, ngn gg -sω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(philosophant 1813)
Etymologi
[av it. filosofante, eg. p. pr. av filosofare (jfr FILOSOFERA)]
(numera föga br.) person som (utan självständighet l. skarpsinne) studerar l. undervisar i filosofi l. har sin lust i att filosofera; vanl. i nedsättande mening. Atterbom i Phosph. 1813, s. 366. Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content