FILOSOFERA fil1osofe4ra l. fi1-, l. -ås-, ngn gg -ωs-, l. -så-, ngn gg -sω-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) pr. ind. sg. -erer UrkFinlÖ II. 1: 84(c. 1595)). vbalsbst. -ANDE, -ING (numera föga br., äv. konkretare, Weste(1807), Procopé Insp. 67(1915)).
Ordformer
(förr ofta skrivet philosoph-)
Etymologi
[jfr fr. philosopher, av lat. philosophari, efter gr. φιλοσοφεῖν, älska l. sysselsätta sig med vetenskap, tänka över ngt, till φιλόσοφος (se FILOSOF) l. φιλοσοφία (se FILOSOFI)]
sysselsätta sig med l. anställa l. vara försjunken i filosofiska betraktelser, tänka i filosofiska ämnen; allmännare l. bildl.: anställa allmänna l. djupsinniga betraktelser, spekulera, grubbla, meditera. (Hertig Karls titel) som .. han (dvs. C. Fleming) wäldigdt öfwer Philosoferer (i sin skrivelse). UrkFinlÖ II. 1: 84(c. 1595). Det var annat, än sitta och philosophera. Dalin Arg. 2: 156(1734, 1754). (Paulus) philosopherade icke öfver mänskliga subtiliteter, som då för tiden var brukligt i Grekeland. Rydén Pontoppidan 231(1766). Filosofi, hvartill den filosoferande ej drifves genom ett oemotståndligt moraliskt intresse. Geijer I. 5: 178(1811). Strindberg Hafsb. 152(1890). 2NF 22: 639(1915).
