FINANSARE l. FINANSER, m.; pl. =. Anm. Formen -are är anträffad bl. i pl.
Ordformer
(-anzare 1621. -antzer 1621—1700)
Etymologi
[efter ä. t. finanzer, skälm, till finanzen, begå skälmstycken; jfr FINANS 2, FINANSERI]
(†) person som begår skälmstycken (i syfte att tillskansa sig pänningar o. d.). Ögnatienare, spitzfundighe och Finanzare förföra Förstar och Herrar. Fosz Föret. 3 a(1621). Hamb.(1700). —
