SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FINKA fiŋ3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
(vard., föga br.) sätta ngn i ”finkan”, ”bura in”. Strindberg SvÖ 4: 3 (1890). Östergren (1920).
Särsk. förb.: FINKA IN10 4. (vard., föga br.) Östergren (1920). jfr INFINKA.
Spoiler title
Spoiler content