SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FINN- fin3~.
Etymologi
[jfr d. finne, fena, nor. dial. finn, finnskägg, nt. finne, holl. vin, fena, mnt. phinne, vinne, spik, feng. finn, eng. fin, fena; jfr äv. sv. dial. fen, agn, borst på korn; rotbesläktat med FENA; jfr FINNE, sbst.1]
i ssgr.
1) [efter motsv. anv. i d.] för att beteckna ngt (ett valdjur) ss. karakteriserat av ryggfena.
2) för att beteckna ngt (en växt) ss. karakteriserat av borst. Anm. Ovan angivna betydelser torde icke längre vara levande för språkkänslan. I allm. torde nedan anförda ssgr uppfattas ss. hörande till FINNE, sbst.3
Ssgr: A: (2) FINN-BORST. (numera mindre br.) = -SKÄGG 2. Fries Ordb. 29 (c. 1870). Lyttkens Ogräs 88 (1885). —
(1) -FISK. [jfr d. finfisk] zool. valdjuret Balæna physalus Lin.; jfr -VAL samt FEN-FISK. Œdman Bahusl. 24 (1746). Fenfisk, Finnfisk. Balaena physalus; kjöttet på denna valfisk äta grönlänningarna. Rothof Hush. 103 (1762). ÖoL (1852). —
(2) -GRÄS. = -SKÄGG 2. Nordenstreng EurMänRas. 61 (1917). —
(2) -SKÄGG. (finne- 1716)
1) (†) gräset Phleum Boehmeri Wibel. (Lat.) Gramen typhinum asperum, (sv.) Swart och hwasz Tåtol, Finneskägg. Linder FlWiksb. 17 (1716).
2) gräset Nardus stricta Lin., gråstagg. Linné Vg. 234 (1747; från Åmålstrakten). BotN 1896, s. 7 (från sydvästra Finl.). —
(1) -VAL, m. l. r. [efter d. finhval] zool. (individ l. art av) valsläktet Balænoptera Gray. TIdr. 1894, julnr s. 46. Ymer 1901, s. 49.
B (†): FINNE-SKÄGG, se A.
Spoiler title
Spoiler content