publicerad: 1924
FINTLIG, adj.2, anträffat bl. i komp. -are.
Etymologi
(†) kännbar. Siälennes anstöt, brist, plåga och wonda (är) oendeliga longt fintligare och ömare .., än kropsens. Swedberg Ödn. c 7 a (1713).
Spoiler title
Spoiler content