SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FINTLIG, adj.2, anträffat bl. i komp. -are.
Etymologi
[uppkommet gm förkortning av EMPFINTLIG]
(†) kännbar. Siälennes anstöt, brist, plåga och wonda (är) oendeliga longt fintligare och ömare .., än kropsens. Swedberg Ödn. c 7 a (1713).
Spoiler title
Spoiler content