[av fd. fit, fid, f. o. n., d. fed, n., låg landsträckning vid havet, ”fit”, varav sannol. äv. mnt. fitte, ”fit”; motsv. fsv. o. isl. fit, f., sv. dial. fettje (Jämtl.), sidländ jordsträckning vid vatten; avledn. av en avljudsform till FET.Benämningen är från fd. tid bevarad i namnet FEDEVÅNGEN vid Falsterbo]
(i fråga om medeltida förh.) vid större fiskeplats (stad) beläget strandområde som var upplåtet åt främmande fiskare o. köpmän o. där dessa under fiske- och marknadstiden hade sina bodar uppslagna; särsk. om de av danska o. hanseatiska städer innehafda strandområdena vid Skanör o. Falsterbo. Anklams eganderätt till dess fit i Skanör. Grandinson HanseatSvH 2: 14(1885). Varägernas stadsdel, stadens (dvs. Aldogaborgs) förnämsta fit. Ahrenberg StRätt 176(1899). Förläning på ett fit vid Falsterbo erhöll staden Danzig år 1368 af konung Albrekt i Sverige. SSöderberg i HTSkån. 1: 62(1901).
