SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FET fe4t, adj.; n. fett fet4; -are ((†) superl. fetst GFGyllenborg Vitt. 1: 104 (1759, 1795)). adv. -LIGA (†, Linc. (1640), Fasciculus (1677)), -LIGEN (†, Ekblad (1764)), FETT fet4.
Ordformer
(fedt 1560. feett c. 1580. fett c. 1585. — n. sg. l. adv. feet(h) 15261578. feett 15411557)
Etymologi
[fsv. feter, motsv. d. fed, isl. feitr, ffris. fāt, mht. veiz, av ett urgerm. faita-; jfr äv. nt. fett, t. feist, eng. fat. Möjl. är formen fett (fedt) lån från nt. Ordets grundbet. är ’svällande'; jfr gr. πῖδαξ, källa, o. (med enklare rot pi) gr. πίων, fet]
motsatt: mager.
Översikt
Översikt av betydelserna.
A) 1) om levande varelse: som har mycket fett på kroppen o. därför är fyllig. 2) erinrande om sådant som förekommer hos feta personer. 3) tjock, fyllig. Härunder: fet stil. 4) om ord l. fras: bålstor. 5) kraftig, eftertrycklig.
B) 6) mycket fetthaltig; bestående av fett. 7) insmord med fett. 8) i utseende l. egenskaper erinrande om fett. 9) präktig, överflödig. 10) om mynt: god. 11) välförsedd, rik.
C) 12) närande; om gräs, bete m. m. 13) fruktbar. 14) inbringande, indräktig.
A)
1) om levande varelse: som (på grund av riklig näring) har mycket fett på kroppen o. därav följande fyllighet o. stort kroppsomfång, välfödd, fyllig, tjock, grov; om djur äv.: gödd. Twmboo quern .. rentter .. en feet galtt. GR 7: 45 (1530). (Israeliterna) åto och wordo mätte och fete. Neh. 9: 25 (Bib. 1541). Feta hjordar. Kellgren 3: 208 (1792). En ung fuchs, som var fet som en säck. Hertzberg Päivärinta 3: 188 (1886). — jfr PUNSCH-, SLAKT-, SMÄCK-, SMÄLL-, ÖL-, ÖVER-FET m. fl. — särsk.
a) i ordspr. En fedt oxe är snart saak giffuen. Svart G1 7 (1560). Herrens Öga giör Hästen feet. Grubb 262 (1665); jfr: Husbondens öga gör kon fet. EkonS 2: 115 (1895). Han blir inte alltid fet, som mycket vet. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr b.
b) (vard.) bildl., i uttr. bliva fet (av l. på ngt); i fråga om ekonomisk vinst; vanl. i nekad form. Altén EBokst. 6 (1797). Man blir inte fet på de förnäma bekantskaperna. Blanche Våln. 654 (1847). Men inte får du bli fet på tjensten. Wetterbergh Kapellpr. 10 (1849).
c) (†) bildl.: som lever i ekonomiskt välstånd, välsituerad; jfr 9. The feethe borgorskor ther hwes (dvs. hus) och grund haffua. Svart G1 7 (1560).
2) om ansiktsuttryck, röst, sinnestillstånd o. d.: som liknar sådan(t) som förekommer hos feta personer; ofta med bibegrepp av salvelsefullhet l. självbelåtenhet l. dyl. Ett fett saligt, ondskefullt löje. Engström 2bok 101 (1909). Gissla intill blods er feta / belåtenhet. Selander Tystn. 86 (1918).
3) i överförd anv.: stor o. fyllig till omfång l. bredd.
a) boktr. i uttr. fet stil o. d., om stil- (sort) vars linjer ha förhållandevis stor bredd. Almqvist TreFr. 1: III (1842). Feta linjer äro sådana, hvilka hafva en märkbar bredd. NordBoktrK 1905, s. 22. jfr HALV-FET.
b) mål. om pänseldrag o. d.: bred, tjock. Fet pensel. Dalin (1851). Ribot .. målar .. med breda, feta penseldrag. Nordensvan KonstH 236 (1900).
c) (†) om kvinna: havande; jfr TJOCK. Horn Lefv. 27 (c. 1657).
4) [efter motsv. uttr. i d.] om ord l. fras o. d.: bålstor, skrytsam. Feta fraser. GHT 1897, nr 117 B, s. 3. De feta orden om proletärens usla lott. Söderhjelm Herdabr. 14 (1914).
5) (numera bl. ngn gg vard.) kraftig, eftertrycklig; i sht om hugg, slag o. d.; förr äv. om tillrättavisning o. d.: hård. Tre ”fetee munslagh”. BtÅboH I. 4: 22 (1627). Feeta bannor. VDAkt. 1658, nr 184. Olle .. gav ut .. en riktigt fet smäll. Koch Arb. 245 (1912).
B)
6) som består av fett l. som innehåller (mycket) fett, (mycket) fetthaltig.
a) om kött, fläsk l. (del av) slaktat djur. Then feta hinnan som sitter kring om termana. VarR 7 (1538). En .. skinka, väl rökt och fet. Nordforss Matr. 10 (1799). Stora ord och fett fläsk fastna icke i halsen. Granlund Ordspr. (c. 1880). — jfr ÖVER-FET. — särsk. i n. sg. best., substantiverat, om fet(t) del l. stycke av kött l. djur. Jag skär alltid bort det feta på skinkan. Thet feta som är offuer inelffuenar. 3Mos. 4: 8 (Bib. 1541). (Köttet av varje hare) kunde väl väga 10. à 12. pund, vtom thet feta. Humbla Landcr. 439 (1740). Dalin Hist. 1: 178 (1747).
b) om mat l. födoämne i allm. l. ämne överhuvud. Någen godh feeth maatt. GR 24: 393 (1554). Saltar man (osten) straxt så kan han blij där af feeter. Rålamb 13: 58 (1690). De feta ämnena .. kunna motstå (saliven o. magsaften). Thorell Zool. 1: 56 (1860). Fet mjölk. LAHT 1912, s. 154. — jfr HEL-, HALV-, ÖVER-FET m. fl. — särsk.
α) i ordspr. Naturen är benäghen til höghfärd, och wil altijdh som thet feta flyta offuan på. PErici Musæus 3: 120 b (1582); jfr: Thet feeta wil altidh flyta öffuerst. SvOrds. C 3 b (1604).
β) mer l. mindre bildl. (Sören Norby) drogh .. vp til Muschou till Storeförstan. Ther bleff icke .. hans kåål så feet som han mente. Svart G1 84 (1560). (Det) syntes .. för Frantzoserne icke falla beqwämligit, at låta ÖsterRijke ett sådant fett stycke (som Bretagne) åthniuta. Brask Pufendorf Hist. 206 (1680). De romerska medborgare, som i våra dagar lefva af de feta smulor, som falla från påfvens och kardinalernas bord. Ljunggren Resa 72 (1871).
γ) (i sht i fackspr.) i vissa uttr.: fet olja, icke torkande olja; motsatt: flyktig olja. CWScheele i VetAH 1774, s. 177. fet färg, med olja beredd färg; äv.: färg som innehåller (för) mycket olja. AHB 12: 4 (1865). Törner GlasMåln. 31 (1895). — (numera bl. i skildring av ä. förh.) fet vara, fettvara. Ätande eller feta wahrur skole the föra hijt till Stockholm. GR 7: 411 (1531). Hildebrand Medelt. 1: 752 (1894).
c) kem. oeg.: som har avseende på l. sammanhänger med fett; i uttr. fet syra, fettsyra (se d. o. 1). UB 5: 266 (1874). Blomstrand OrgKem. 64 (1877).
d) (†) oeg., om frukt: köttig. Tagh .. feet Fijkon viij (dvs. åtta) stycker. BOlavi 156 b (1578). Palmcron SundhSp. 353 (1642).
e) (bygdemålsfärgat i vissa trakter) i uttr. feta tisdag 10 04, fettisdag; särsk. = FET-TISDAG 2. Landsm. 1911, s. 520 (anfört ss. förek. i Halland).
7) (vard.) (in)smord med fett l. olja l. dyl. Hildebrand MagiaNat. 187 (1654). Oreen Handh giör en feet Muhle. Grubb 649 (1665; ordspr.). Pigans händer som klipte .. (den spanska gumsen) voro så feta, som hade de varit doppade i olja. Linné Sk. 156 (1751). Miniatursk. 88 (1784). — bildl. Tu hafwer giordt mitt hufwud fett / Medh goda olio tina. Ps. 1695, 40: 4.
8) som till utseendet l. i andra avseenden erinrar om fett l. feta ämnen. — särsk.
a) klibbig, degig, seg; i sht i vissa uttr. med fackspråklig prägel: fet lera, plastisk, från sand o. d. fri lera. SvMerc. V. 1: 308 (1759). fet kalk, vit, fin, av renaste kalksten bränd kalk, vilken släckt med vatten bildar en seg deg. Åkerman KemTechn. 1: 406 (1832). LB 1: 117 (1899). fett murbruk, murbruk som innehåller stor mängd av kalk l. cement. AHB 83: 69 (1873).
b) (i fackspr.) om brännbart ämne.
α) om ved o. d.: kådrik. SvTr. V. 1: 277 (1618).
β) i uttr. feta (sten)kol, stenkol som lämna mycket kolrik gas, bakande stenkol, bakkol. JernkA 1818, 2: 103.
c) om vätska: tjock, simmig. Itt hwijtt watn tiockt och feet. BOlavi 196 b (1578; om urin). Capvin .. är .. fett. Linné Diet. 2: 100 (c. 1750). Nyblom Golfstr. 95 (1911).
d) (numera bl. vulg.) om luft: tjock (av utdunstningar l. dyl.). Björnståhl Resa 1: 302 (1771). Koch Timmerd. 67 (1913).
e) fettglänsande. De blad, som skola användas till snus, böra vara feta. TT 1899, Allm. s. 244. Forsslund Storg. 173 (1900).
f) som kännes hal vid beröring; särsk. i uttr. kännas fet o. d. Fet Qvartz ..; des superficies (dvs. yta) kännes fet. Wallerius Min. 102 (1747). (Gyttjan) är en .. massa, som kännes fet vid beröring. LbFolksk. 695 (1892).
9) (numera knappast br.; se dock nedan under a o. c) bildl.: kräslig, överflödig, överdådig, präktig; särsk. i fråga om föda l. i fråga om levnadsomständigheter l. ställning i livet l. dyl. Alt thet feet och clart war är förgångit j frå tigh. Upp. 18: 14 (NT 1526; Bib. 1917: kräsligt och präktigt). Itt feett gestabodh. Jes. 25: 6 (Bib. 1541). Theras deel är ther jgenom så feet, och theras maat så kräseligh worden. Hab. 1: 16 (Bib. 1541). Af vår svett / Skall blott en enda lefva fett. Stiernstolpe Blumauer 3: 47 (1814). Det är aldrig för fett att gifva 500 R:dr om året för ett så'nt nedruckladt prång. Almqvist Törnr. 3: 144 (1850; i fråga om arrende); jfr a. Fett kök gör mager pung. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk.
a) (vard.) i uttr. det är (l. blir) fett för ngn, ngn har (l. får) det fett o. d.; i sht i nekad form; i uttr. ngn har (l. får) det inte (för) fett osv. äv.: ngn har (l. får) det smått, ngn är (l. blir) fattig. Det (får) icke .. (blifva) för fett för een, och icke för magert för den andra. RARP V. 2: 247 (1655). Vi har inte haft det för fett. Öberg Son. 180 (1905).
b) (†) i uttr. slå fett före, slå på stort. Tu haffver slagett altt för mycket fett före medh samme mynth och tagett fast mera till kettils aff thed, som mest kostar, än som behöffdes. GR 27: 57 (1557).
c) (i sht vard.) om inkomst l. betalning o. d.: riklig, stor. Fet betalning. Fernow Värmel. 248 (1773). Aktieegarnes feta dividender. GHT 1896, nr 287 A, s. 2.
10) (†) om mynt: som har stor halt av ädel metall, god. GR 27: 58 (1557). Ett ganska godt och fedtt mynt. Svart G1 65 (1560).
11) (vard.) välförsedd, rik. Ditt feta penningskrin. Sparre Stand. 139 (1847). — (†) med av inledd bestämning; jfr 13 b. Förbanne mig jag nogonsin vet mig läsit något, som varit så fett på rena nya reelle rön som desse (dvs. Hasselqvists observationer). Linné (1755) hos Fries 2Linné 2: 36.
C)
12) som innehåller mycken näring, näringsrik. — särsk.
a) om gräs l. bete o. d. The funno feta och godha beet. 1Krön. 4 (”5”): 40 (Bib. 1541). Fett gräs. Skottsberg Båtf. 294 (1909).
b) (mindre br.) om gödsel. Fäägödzel .. är then feetesta. Risingh Landb. 20 (1671). Gadd Landtsk. 3: 206 (1777).
13) om jordmån o. d. l. om land, trakt o. d.: bördig, fruktbar. (Sen efter) hurudana landet är, feet eller maghert. 4Mos. 13: 21 (Bib. 1541). Skillnaden i produktionsförmåga mellan en fet och en mager åker. LAHT 1893, s. 50. — särsk.
a) bildl. En fetare jordmån för socialism, revolution .. (o. d.) än i Paris .. torde (ej) finnas i hela verlden. Ödman Vår- o. sommard. 1: 93 (1882, 1887).
b) (†) med av inledd bestämning; jfr 11 slutet. Ett fett och ymnogt Land, bådhe på Spannemål, fisk, Boskap Foglar och diwr. Petreius Beskr. 1: 66 (1614).
14) (i sht vard.) som giver stora inkomster l. god bärgning, inbringande, lönande, givande, indräktig; särsk. om tjänst l. syssla. Ett fett pastorat. Then bedsta och feteste prebenda. LPetri Oec. 46 (1559). Befordrad til en fet beställning. Dalin Arg. 1: 153 (1733, 1754). Denna tid .. är för .. (de berlinska gatuhandlarna) den fetaste på dagen. Henriksson Tyskl. 254 (1901). — särsk. i ordspr. En mager förlikning woro bättre än en fet domb. Cavallin Herdam. 5: 355 (cit. fr. c. 1695); jfr: Bättre en mager förlikning än en fet rättegång. Granlund Ordspr. (c. 1880).
Ssgr (i allm. till 1): A: FET-AKTELIGA, adv. (†) Linc. Iii 5 b (1640). Hamb. (1700).
-AKTIG, adj. särsk.
1) (numera knappast br.) till 6 b. Then feetachtighe deelen vthi Födzlet (dvs. födan). Palmcron SundhSp. 113 (1635). JournLTh. 1812, nr 159, s. 3.
2) till 7: som är l. förefaller vara insmord med fett. Lindberg Ölbr. 12 (1885). (Äpplen) med .. fetaktigt skal. Juhlin-Dannfelt 448 (1886).
3) till 8. särsk.
a) till 8 a. Det tredie (slaget jord) .. är fetachtigt. Serenius EngÅkerm. 112 (1727).
b) (†) till 8 b; om mineral: som innehåller ämnen av organiskt ursprung, tillhörande petroleumgruppen. Jordbeck, .. är en fetaktig materia. Hiärne Berghl. 450 (1687). Rinman 1: 969 (1788).
c) till 8 c. BOlavi 196 a (1578).
(6 d o. 8 e) -BLAD. bot. växtsläktet Sedum; särsk. arten Sedum Telephium Lin., kärleksört, käringkål; jfr BLAD-KNOPPA. NormFört. 20 (1894).
(6 d o. 8 e) -BLADS-VÄXT. bot. växt tillhörande familjen Crassulaceæ. Fries Ordb. (c. 1870).
-BUMSE. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) fet o. otymplig person. Din fetbumse. Amman 58 (1756).
-BUMSIG. (bygdemålsfärgat i vissa trakter) fet o. otymplig. Dalin Arg. 2: 265 (1734, 1754).
(jfr 6 e) -DAG. (†) dag på vilken fet mat får förtäras; motsatt: fastedag. Rålamb 14: 99 (1690).
-FJÄDER, -FLÄCK, -FLÄSK, -GLANS, -GLÄNSANDE, -GRUND, se FETT-FJÄDER, -FLÄCK, -FLÄSK, -GLANS, -GLÄNSANDE, -GRUND.
(8) -GRÄS.
1) växten Stellaria media Cyr., våtarv, vassarv, fågelarv, narv(e). Linné Fl. nr 267 (1755; anfört fr. Roslagen).
2) = -ÖRT 1. Sahlstedt (1773).
(6 d o. 8 e) -GUMMA. (fete- 1659) (†)
1) växten Sedum Telephium Lin.; jfr -BLAD. Franckenius Spec. B 4 a (1659). Linder FlWiksb. 37 (1716).
2) växten Sempervivum tectorum Lin., taklök, huslök. Dybeck Runa 1845, s. 62 (1683). Nyman VäxtNatH 2: 22 (1868; anfört ss. äldre namn).
-GÖRA, v. (†) med avs. på boskap: göda. Linc. (1640). Fiellström (1738).
-GÖRELSE. (†) jfr -GÖRA. Lind 1: 1129 (1749).
-HINNA, -KLIMP, -KLUMP, se FETT-HINNA, -KLIMP, -KLUMP.
(6 d o. 8 e) -KNOPP. (fet- 1694 osv. fete- 16591757. fett- 18771900) individ l. art av växtsläktet Sedum; särsk.
a) växten Sedum acre Lin.; jfr BLAD-LÖSA 2. Franckenius Spec. D 3 a (1659). Sundblad GBruk 1 (1881).
b) i uttr. vit fetknopp, om växten Sedum album Lin., hälleknoppa; jfr BLAD-LÖSA 1. Torén Rebau o. Hochstetter 96 (1851). Uppl. 1: 108 (1902).
c) växten Sedum Telephium Lin., kärleksört, käringkål. Dybeck Runa 1845, s. 60. Lewerén Bisköts. 20 (1900).
-LAGD, p. adj. som (av naturen) är fet. Serenius (1741). (Han) Var stor till växten och nog fetlagd. PJBergius IVetA 1758, s. 179. Odenius Celsus 48 (1906). jfr: En Präst Feetlagd i ansicktet. VDAkt. 1711, nr 313. särsk. (mera tillf.) bildl. Den glada och fetlagda hemtrevligheten i materiens värld. Fröding ESkr. 2: 136 (1893).
(7) -LAPP. (fet- 18321890. fett- 18281904) (förr) i fråga om framladdningsgevär: med fett insmord linnelapp som omgav gevärskula för att denna skulle sluta tätt till loppet. Greiff Jagt 65 (1828). 2UB 6: 336 (1904).
(8 a) -LERA l. -LER. (föga br.) fetaktig lera; särsk. om bolus. Möller (1790). WoJ (1891).
(6) -LUT. (föga br.) garv. degras. Dalin (1851). WoJ (1891).
(6 d o. 8 e) -NACKE. = -ÖRT 1. Linné Gothl. 238 (1745; anfört fr. Gotl.). Fries Ordb. (c. 1870).
(6 b) -OST. LAT 1865, s. 351. Norrlands fetost. LAHT 1899, s. 149.
-PÖLSA. (fett- 1886) (i södra Sv.) folklig benämning på vissa tjocka insektslarver som leva under jorden av växtrötter; i sht om larverna av ollonborren. Linné Sk. 357 (1751; om larv av harkrank). Arrhenius Jordbr. 1: 164 (1862; om larv av ollonborre).
(8) -ROT. [jfr t. fettwurz] växten Symphytum officinale Lin., vallört, vällört; jfr BENVÄLLA, GRO-ÖRT, SÅR-LÄKA. Linc. S 1 b (1640). särsk. om roten. Wahlenberg FlSv. 117 (1824).
(6) -SAVE. (†) fetaktig vätska. Att sporkringlan äntlig af rödblodig feetsawa gylles. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 221.
(6) -SEGE. [sv. dial. (Hälsingl.) fetsega, ledvatten; jfr sv. dial. (Södermanl.) fettsin, fettseger, klar vätska som flyter ur sårnader] (†) ledvatten. Fet-sege eller vätska i lederna. Lind 1: 848 (1749).
(1 o. 6) -SIK. fisken Coregonus lavaretus oxyrhynchus (Lin.), näbbsik. Venern hyser .. en .. egendomlig sikart som der benämnes Fetsik. LAT 1863, s. 210.
(1 o. 6) -SILL. sill som ännu ej är fullt utväxt, som har hög fetthalt men jämförelsevis föga utvecklad rom l. mjölke; i sht om dylik sill i saltat tillstånd ss. handelsvara. DA 1808, nr 10, s. 5.
(8 b) -SKIFFER. (†) visst slag av bituminös l. kolhaltig, brännbar skiffer. Rinman 2: 660 (1789).
-SKO, -SMINK, se FETT-SKO, -SMINK.
(3 a) -STIL. VerdS 42: 7 (1892).
(3 a) -STILS-RUBRIK. Hultin VSkr. 225 (1867).
(1 o. 6) -STRÖMMING. strömming med stor fetthalt; jfr -SILL. NF 15: 784 (1891).
-STUSS-FÅR, -SVANS, -SVANS-FÅR, se FETT-STUSS-FÅR, -SVANS, -SVANS-FÅR.
-SVIN, se under FETA, v. (se nedan under avledn.). —
-SVULST, se FETT-SVULST.
-TARM. (fete- 15381640) (†) ändtarm. VarR 8 (1538). Hoorn Jordg. 1: 20 (1697). Hahnsson (1888).
(6 e) -TISDAG~20 l. ~02, äv. 140 (fe`t-tisdag l. fet-ti´sdag Weste). (fet- 1703. fete- 16911795. fet tijdsdag 1594. fetisdag 18281907 (: fetisdagsbullar))
1) [jfr d. fedetirsdag, t. dial. (Schweiz) fetter zistig, flaml. vette dinsdag; jfr äv. fr. mardi gras. Dagen antages hava fått detta namn på grund av den starka o. feta mat som under den katolska tiden förtärdes på denna dag, den sista före fastans början] (numera nästan bl. med avs. på ä. förh.) benämning på tisdagen närmast efter fastlagssöndagen; jfr FASTLAG samt VIT-TISDAG. HSH 1: 54 (1594). Dijkman AntEccl. 181 (1703). CVAStrandberg 3: 339 (1854). (i vissa trakter) i utvidgad anv. om varje tisdag i fastan. Landsm. 1911, s. 523.
2) [anv. beror på förväxling; jfr ASKONSDAG 2] (i vissa trakter) namn på tisdagen i veckan före påsk. SkånAB 1909, nr 82 A, s. 4 (om förh. i midten av 1800-talet).
-TISDAGS-BULLE. fastlagsbulle. Dahlgren 2Ransäter 150 (1907; om förh. på 1840-talet).
-TISDAGS-BUSE. (†) maskerad person, uppträdande i fastlagsupptåg. Lind 1: 696 (1749).
-TISDAGS-LEK. (†) fastlagsupptåg. Lind 1: 696 (1749).
-TISDAGS-RIS. fastlagsris. Strindberg TrOtr. 4: 178 (1897).
(8) -TISTEL. (i vissa trakter av Sv.)
1) växten Sonchus arvensis Lin., mjölktistel, blöttistel, åkermolke. Aspelin Fl. 44 (1749).
2) växten Taraxacum officinale Web., maskros, lejontand. BotN 1903, s. 100.
(7) -ULLIG. (-yllig) (tillf.) som har fetaktig ull. (Får som) äro .. fet-yllige i pannan. Serenius EngÅkerm. 260 (1727).
-VARA, se FETT-VARA.
(8 b α) -VED. kådrik ved. VDAkt. 1741, nr 605 (i handl. fr. 1739).
(8 b α) -VEDS-BLOSS. bloss av fetved. Linné Sk. 429 (1751).
-VÄGG. [ombildat av HETVÄGG i anslutning till FETTISDAG, möjl. i samband med att hetvägg kommit att betyda ’aga på fettisdagen'] (i vissa trakter) hetvägg. Nordström Matlagn. 251 (1822). Landsm. 1911, s. 523.
-VÄGGS-SEMLA. (i vissa trakter) fettisdagsbulle. Nordström Matlagn. 251 (1822).
(6 d o. 8 e) -VÄXT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 489). växt med tjock(a) o. saftig(a) blad l. stam. LfF 1872, s. 84.
-ÄGG. (†) ägg utan skal. Schroderus Comenius 147 (1639). Dalin (1851).
-ÖGA, se FETT-ÖGA.
(6 d o. 8 e) -ÖRT.
1) växten Pinguicula vulgaris Lin., tätört; jfr -NACKE. Franckenius Spec. D 1 a (1659). Dybeck Runa 1847, s. 11.
2) växten Sedum Telephium Lin.; jfr -BLAD. Lyttkens Ogräs 69 (1885).
B (†): FETE-GUMMA, -KNOPP, -TARM, -TISDAG, se A.
C [eg. ssgr till FETT]: FETT-KNOPP, -LAPP, -PÖLSA, se A.
Avledn. (i allm. till 1): FETA, v. (numera bl. bygdemålsfärgat, i sht i södra Sv.) göra fet, göda; i sht med avs. på husdjur. Cavallin Herdam. 3: 251 (cit. fr. c. 1722). Östergren (1920). särsk.
a) i förb. feta upp10 4. Östergren (1920). jfr UPP-FETA.
b) (†) refl. Balck Es. 178 (1603). En Fogel som är framme när Fijkon äre mogne, och feetar sigh aff them. Linc. Hh 1 b (1640).
c) i intr. anv. med av inledd bestämning. Offerdjuret, som han så länge har fetat på för bröllopet, JPaulson i VerSacr. 19 (1902).
Ssg: fet-svin. (bygdemålsfärgat i södra Sv.) gödsvin. SDS 1896, nr 63, s. 3 (i annons).
FETHET, r. l. f. särsk.
1) till 1; särsk. (†) konkret: fett, hull. RelCur. 278 (1682).
2) till 8; särsk.
a) till 8 a. Serenius EngÅkerm. 240 (1727). Lerans fethet. JernkA 1864, s. 71.
b) i numera obr. anv. (Guldet) är thet swåresta, blötesta, och grannesta Metall, vthan feetheet. Forsius Min. 47 (c. 1613).
3) (†) till 9. PErici Musæus 1: 178 a (1582).
FETIGHET, r. l. f. (†) till 8: fetaktighet. (Kvicksilvrets) feetigheet gifwer tilkänna at thet är warmt. Forsius Min. 44 (c. 1613).
FETNA fe3tna2, äv. fet3na2, v. (fettna 1764) bliva fet; jfr FETMA, v 1. IndSvec. (1641). Möller Jordbr. 38 (1881). särsk. i förb. fetna till10 4. Östergren (1920).
Spoiler title
Spoiler content