FITTJA fit3ja2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; l. FITTJE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[fsv. fiti (i oblika kasus fitia), sv. dial. fittja, fittje; jfr d. fid, fed, härva, garnbunt, nor. dial. fit, m., fitja, f., ändan av en väv, härva, t. fitze, härva, garnbunt (jfr FITS, sbst.2); olika j-avledn., urspr. med bet.: fot, kant, ända (varav särsk.: trådändarna i en väv o. d.), till germ. feta-, ieur. pedo-, fot (se FJÄT o. FOT)]
(numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat) knippe av oskäktat lin l. oskäktad hampa. Ett 8 eller 9 års barn kunde under denna (lin-)hammaren bulta, dänga eller klappa 13, 14, 15 Rökar om dagen eller 4—500 fittjar. Broman HelsB 136 (1733). Carleson Hush. 428 (1756). Ihre (1769).
