[sv. dial. fjäcka, fjägga; av oklart ursprung; jfr nor. dial. o. färö. fjakka, ävensom nor. dial. fjaka, fjeka]
(†) löpa omkring, flacka omkring; springa (beskäftigt) hit o. dit (utan att sköta någonting); fjäska. Verelius 116(1681). En drifwande och allestädes Fieckande man. Rudbeck Atl. 3: 457(1698). Ihre(1769). Schulthess(1885).
Ssg: FJÄCK-ÄRENDE. brådskande småärende? jfr FJÄS-ÄRENDE.(†) (Jag) blef .. skamlöst hindrat ifrån skrifvande igenom några fiäckährenden. Bark Bref 1: 68(1703).
