SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FJÄLLA fjäl3a2, v. -ade; i bet. II äv. FJÄLLAS fjäl3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(fjä- (fiä-) 1631 osv. fje- (fie-) 15381857)
Etymologi
[fsv. fiälla (i bet. I 1); avledn. av FJÄLL, sbst.2]
I. tr.
1) i eg. bem.: befria från fjäll, skrapa bort fjällen från (en fisk). VarR 55 (1538). Fiella och rensa (karparna). Salé 65 (1664). I ett af gårdens fönster / Fjällar en köksa fisk. Bååth GrStig. 51 (1889).
2) (i sht vard.) i bild o. bildl.
a) taga bukt på (ngn), komma till rätta med (ngn), kväsa (ngn), ”stuka” (ngn); särsk. i uttr. en ful l. svår fisk att fjälla l. inte vara god l. lätt att fjälla o. d. Den där herrn ä' inte lätt att fjälla, må du tro. Den fisken är intet god at fjälla. Rhodin Ordspr. 24 (1807). Man (hade) ännu icke gjort sig fullt reda för, hvilken svår fisk att fjälla man hade i Sandels. Cygnæus 2: 145 (1858). Schück Shakspere 2: 68 (1916).
b) (mindre br.) skinna (ngn), ”plocka” (ngn), ”renskrapa” (ngn). Man .. visste fjälla honom intill benen. Wingård Minn. 8: 90 (1848). Östergren (1920; angivet ss. mindre vanl.).
c) i uttr. få sina fiskar fjällade, se FISK, sbst.1 1 f.
II. intr., refl. o. dep.
1) i fråga om hudavfall o. d.; jfr FJÄLL, sbst.2 2 a.
a) intr. l. refl., förr äv. dep.; om hud o. d.: uppklyvas i o. avstötas l. avfalla i form av fjäll. Huden fjällar sig. Fjällande utslag. Kroppen fiällas (på den sjuka). Murenius AV 184 (1648). Mässlingen var mäst bortbleknad och fjällades starkt. VetAH 1766, s. 77. Mässlingen smittar från katarrens början till fjällningens slut. 2NF 19: 290 (1913).
b) intr., om person: förlora (l. ömsa) huden gm avfjällning. Fjälla efter scharlakansfeber. (Den sjuka) fjällade starkt. VetAH 1766, s. 86.
2) refl., stundom intr., förr äv. dep.; om hinna l. mineral o. d.: klyvas l. sönderfalla till fjäll; avlossas l. avflagras i form av fjäll; flagna; jfr FJÄLL, sbst.2 2 d. Linné Stenr. 31 (c. 1747). Då .. (dåligt glas) upphettas .. fjällas det på ytan och blir ogenomskinligt. Berzelius Kemi 1: 297 (1808). Färgen .. fjällar lätt. NF 15: 1563 (1891).
III. (†) i p. pf. ss. adj.: försedd l. betäckt med fjäll; fjällig. Fiskar får man (i heraldiken) se .. fiällade. Uggla Herald. 97 (1746). Retzius Djurr. 177 (1772).
Särsk. förb.: FJÄLLA AV10 4.
1) (numera föga br.) tr., till I 1: fjälla. Linc. (1640). Fiälla af Fisken väl. Oec. 35 (1730). Ström (1906).
2) dep., äv. intr., till II 1 o. 2: avfalla l. avstötas l. avlossas i form av fjäll. Huden fjällades af. VetAH 1754, s. 149. Athena 76 (1917; om fernissa, bildl.).
FJÄLLA AV SIG10 4 0. till II 1 o. 2; jfr FJÄLLA AV 2. Hud som fjällar av sig. AHB 83: 87 (1873; om målning).
FJÄLLA BORT10 4. (föga br.) avlägsna (fjäll o. d.); komma (hud o. d.) att avfjällas. Fjälla bort fnaset ur hufvudet. Nordforss (1805). DA 1914, nr 15738, s. 16.
Ssg: FJÄLLNINGS-PROCESS. till II 1. Tiden 1848, nr 301, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content