SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FJÄLL, sbst.4, n. (GR, HB) l. r. l. m. (SvMag. (1523), Bureus); pl. =.
Ordformer
(fjäll (fiäll, fiell) 15231757. fiäl (fiääl, fiel) 15251621. fiäld(h) (field, fjeld) c. 15751668 (: silfwerfiäld))
Etymologi
[fsv. fiäld, fiäl, n. Ordet är etymologiskt samma ord som FJÄLL, sbst.3, men har fått sina bet. gm lån från mnt. velt]
(†)
1) fält (i vapensköld, sigill, dekoration o. d.). SvMag. 1766, s. 156 (i handl. fr. 1523). En halff mane wthij ith blaath fiel. GR 2: 61 (1525). (Värmlands vapen:) En svart Bäfver i försölfvered fjeld. SvMag. 1766, s. 156 (i handl. fr. c. 1575). En Rooss som kunde öfwerrecke thet ottekantige fiellett som kommer mitt vthi för:de Stierne. HB 2: 228 (1588; i fråga om en tak- l. väggdekoration). Bureus Suml. 368 a (c. 1637; hskr.). jfr: Vapn indelade i fyra och flera fält, eller, som de i gamla Adelsbref kallas, Fjäll. SvMerc. 3: 154 (1757). jfr SILVER-FJÄLL.
2) ruta (i ett schackbräde); i ssgn SCHACKTAVELS-FJÄLL.
Spoiler title
Spoiler content