[fsv. fiäld, fiäl, n. Ordet är etymologiskt samma ord som FJÄLL, sbst.3, men har fått sina bet. gm lån från mnt. velt]
(†)
1) fält (i vapensköld, sigill, dekoration o. d.). SvMag. 1766, s. 156(i handl. fr. 1523). En halff mane wthij ith blaath fiel. GR 2: 61(1525). (Värmlands vapen:) En svart Bäfver i försölfvered fjeld. SvMag. 1766, s. 156(i handl. fr. c. 1575). En Rooss som kunde öfwerrecke thet ottekantige fiellett som kommer mitt vthi för:de Stierne. HB 2: 228(1588; i fråga om en tak- l. väggdekoration). Bureus Suml. 368 a(c. 1637; hskr.). jfr: Vapn indelade i fyra och flera fält, eller, som de i gamla Adelsbref kallas, Fjäll. SvMerc. 3: 154(1757). jfr SILVER-FJÄLL.
