FLAGELLANT flag1älan4t l. -el-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. flagellant, av mlat. flagellans (gen. -antis), p. pr. av flagellare (se FLAGELLERA)]
kyrkohist. person tillhörande ett visst slag av religiösa sammanslutningar under medeltiden vilka gjorde bot gm att anställa processioner varunder de gisslade sig själva; gisslare. ConvLex. (1821). VerdS 152: 26 (1907).
