FLAMBOYANT flam1boajaŋ4t l. flaŋ1b-, l. -å- l. -ω-, stundom -an4t, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[av fr. flamboyant, p. pr. av flamboyer, v., flamma, avledn. av flambe, av ffr. flamble, av lat. flammula, liten låga, avledn. av flamma (se FLAMMA, sbst.)]
byggn. om byggnad(sstil) o. d.: som kännetecknas av svängda, i en spets utlöpande ovaler (äv. kallade ”fiskblåsor”) i fönstrens rosvärk. NF (1881). Rikaste flamboyanta gotik. Siösteen ModBelg. 69 (1906). Hallström Skepn. 271 (1910).
