SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FLANKA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Smål., Östergötl., Södermanl., Närke, Värml., Finl.) flanka, driva omkring, flacka; i Finl. äv.: flyta på vattnet; sannol. avledning av FLANA, v.1 (se EHellquist i ArkNF 14: 18 (1898)); jfr äv. FLUNKA]
(†)
1) om person: flacka. En yr herre, som flankat verlden ikring. SvLitTidn. 1816, sp. 592. Hahnsson (1888; med hänv. till flacka).
2) om sak: driva hit o. dit. (Då) Sågs skutan flankande vid Åsnans udde. Nicander 1: 197 (c. 1830).
Särsk. förb. (till 1): FLANKA OMKRING, äv. KRING. (†) flacka omkring. (Jag) måste .. flanka kring nat och dag til the sjuke i Socknebud. VDAkt. 1759, nr 350. Atterbom Minn. 518 (1818).
Spoiler title
Spoiler content