FLINGA fliŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; förr äv. (i bet. 1) FLINGRA, r. l. f.; pl. -or.
Ordformer
(flinga 1712 osv. flingra 1764 (: flingror, pl.))
Etymologi
[jfr nor. dial. flinga, sv. dial. (Hälsingl., Finl.) o. nor. dial. flingra; sannol. samhörigt med FLINGA, v.; jfr äv. det till bet. närstående FLANGA.Formen flingra torde eg. vara en substantivisk bildning till ett likalydande iterativt verb, bildat till FLINGA, v.; jfr sv. dial. (Värml.) flinger, småsnöa]
1) (numera mindre br.) tunt l. skivformigt stycke av ngt; spån, skärva, flisa, flaga, splittra. Spegel(1712). Sot, som i flingor faller rundt omkring. Berzelius Kemi 5: 1248(1828). Då malde Jättemöarne i vrede så, att flingorna foro ur qvarnstenarna. Afzelius Sag. 1: 46(1839). Flingor från det brinnande spåntaket. Östergren(1921). — jfr ASK-, ELD-,IS-, KOPPAR-FLINGA m. fl. — särsk. (†) om större skiva som bortskäres från ngt. När .. (de engelska farmarna) behöfva något hö utur stacken åt Boskapen, .. begynna (de) aldraöfverst vid ryggen eller tåppen at skära löst flingor ungefär af en alns bredd eller mera, alt som de vela. Kalm Resa 1: 214(1753).
2) om var särskild av de små gyttringar av stjärnformiga kristaller vari snö nedfaller på jorden; äv. (i sht i fackspr.) om den enskilda snökristallen. Nordforss(1805). Se, flingorna flyga i yrande fröjd. Böttiger 2: 3(1857). Snön i stora flingor sväfvar dröjande ur molnen ner. Östergren NDikt. 90(1879). Hela luften var full av vita flingor. Lagerlöf Holg. 2: 161(1907). — jfr SNÖ-FLINGA.
3) (ny anv.) om var särskild av de små tunna flagor vari vissa preparat av potatis l. gryn l. tvål framställas; i sht i pl. 2NF 22: 58(1915). Grynkorten gälla för inköp af alla slag af gryn och flingor med undantag af hafregryn och hafreflingor. SvD 1917, nr 114, s. 7.(Tvättmedlet) Lux är en ren tvål i form av genomskinliga flingor. SDS 1924, nr 66, s. 11.— jfr HAVRE-,KORNGRYNS-,POTATIS-FLINGA.
SAOB
