SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLINGANDE, adj.; n. o. adv. =.
Etymologi
[sv. dial. flingande, flink, hurtig, förträfflig, utmärkt vacker]
(†) (utmärkt) duktig; (synnerligen) förträfflig; ss. adv. äv. rent förstärkande; jfr SPLITTER. (Termometern) var ock flingande braf giorder. Linné Bref I. 2: 52 (1745). Jag skall skänka Herr Rådmannen en flingande ny Drankpanna. Envallsson Kopparsl. 22 (1781). En flingande Bonde. VDAkt. 1793, nr 312. Det är ett flingande före. Nordforss (1805). Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content