publicerad: 1925
Ordformer
(flinker 1741 (m. o. f.) — 1852 (m.))
Etymologi
[liksom d. flink av nt. (l. t.) flink; eg.: glänsande; jfr t. flinke(r)n, glänsa, glimma, glittra]
1) (†; jfr dock slutet) som befinner sig i ett utmärkt skick, utmärkt, förträfflig; ofta om levande varelse: som befinner sig vid god kroppslig vigör, frisk (o. stark). En (bössa) som Per Gösteson hafver gjort åt Abraham Leyonhuffud, som är flink. Ekeblad Bref 1: 91 (1651; rättat efter hskr.). Kreaturet (dvs. hästen) blef så flinkt och fick sådant hull, at det var en glädje. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Flinkt före, godt slädföre. Dalin (1851; angivet ss. ”fam.”). — särsk. (ännu br. i ngt arkaiserande stil) i den allittererande förb. flink och färdig (jfr 2 a), frisk o. kry samt oskadd till liv o. lemmar; äv. (i sht förr): som är fullt i ordning (för ngt), parat; förr stundom om ådragen kroppslig skada: återställd, övervunnen. Dhen lilla skavank iagh hafft i låret är mäst aldeles flink och fäligh igen. Carl XII Bref 60 (1702). Gif, at iag altid håller mig / Til resan flink och färdig. Rydelius Vitt. 65 (1718). Wi Carl .. Göre witterligit, at .. Wi i nåder godtfunnit, at låta utgå .. Myntetekn, på hwars ena sida ses wärdet En Dal. S:mt, och på den andra under orden, Flinck och Färdig, står en wäpnad Man. Stiernman Com. 6: 444 (1718). Snoilsky 3: 36 (1883).
2) snabb (i vändningarna), kvick, rask; som arbetar raskt o. oförtrutet, som i sitt arbete utmärker sig för snabbhet o. duglighet (händighet); rapp, färm; duktig. Med flinka fingrar, händer. På flinka ben. Vara flink i benen, i fingrarna. Arbeta (lätt och) flinkt. Vara en flink arbetare. Han är mycket flink och duktig. Det var flink expedition, flinkt gjort. Nu flinkt till värket! 2Saml. 35: 222 (1662). Din Wink / At effterkomma .. är hon flink. Dahlstierna (SVS) 307 (c. 1707). Allt skulle gå flinkt ur händer. HSH 3: 41 (c. 1750). Fru Holmelin blef allt mera belåten med sin flinka och trogna ladugårdspiga. Almqvist Lad. 10 (1840). Han var så flink, att han hann med mer på en dag än den förre drängen på fyra. SLagerlöf i TurÅ 1910, s. 103. — särsk.
Avledn.: FLINKHET, r. l. f. till 2. Serenius E 1 b (1734). I flinkhet på qvist och gren slog .. (talgoxen) för längese'n det världsrekord han än i dag manligen försvarar. PT 1896, nr 186, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content