publicerad: 1925
FLITELIG, adj. -are, superl. -ast, äv. -ist (-est) (GR 9: 126 (1534), HSH 31: 129 (1664; adv.)) l. -st (Brahe Kr. 66 (c. 1585), SvTr. V. 1: 212 (1613)). adv. = (GR 18: 317 (1547), Ps. 1695, 200: 10), -A (GR 1: 115 (1523: flitlege), Solnedg. 3: 35 (i handl. fr. 1846)), -EN (se d. o.).
Ordformer
(fli(j)te- 1529—1846. fli(j)tte- 1533—1547. fli(j)t(t)l- 1523—1635. -lik 1732 (: flitelika, adv.; arkaiserande). -lig(h) 1526 (: flijtligha, adv.)—1846 (: fliteliga, adv.). -leg 1523 (: flitlege, adv.); se vidare under FLITELIGEN)
(†)
a) = FLITIG 1 a. GR 1: 115 (1523). Ati her effter haffue eth fliteligere ock bätre vpseende, mett edert arbete, än i her till tiidz gjort haffue. Därs. 12: 91 (1538). 2Saml. 35: 225 (1665).
b) = FLITIG 1 b. GR 10: 286 (1535). Om try ting beder jag tig min gunstige Läsare, ganska fliteliga. Swedberg Schibb. e 1 b (1716).
2) ss. adv.: snabbt, skyndsamt; jfr FLIT 3. GR 6: 38 (1529); möjl. till 1 a. Han drogh af Swerigie fliteligh, / Sielf fempte, till Konungh Frederich. Hund E14 296 (1605).
3) ss. adv.: förvisso?, ”nog”? Oss är tilkänne gijffuidt, .. att Storförsthen skall ware draghenn til bake ighen ... Så kan wel fliteligh skee att szå santh är, och wij inghen fare haffue till att förmode nw så hastigt aff Rydzerne. HFinlH 7: 196 (1547).
4) = FLITIG 2. GR 7: 100 (1530). Bleff och M. Oleff Petri kallat iffrå Strengnes och till Stocholm, bleff ther Stadz scriffware. Han predicade och fliteliga medh. Svart G1 96 (1561). (De) skrifva fliteliga i sina Dagböcker. Solnedg. 3: 35 (1846).
Spoiler title
Spoiler content