FLODIG, flω3dig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. flodi(g), frodig, fet, besläktat med FLO, sbst.1 o. sbst.3—4]
(numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) frodig. Af brunt hö, dock ingalunda svart och halfrutet, blifva de (dvs. kreaturen) feta och flodiga, skönt ingen blanning hela vintren igenom vankas. GbgMag. 1759, s. 243.
SAOB
