SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLO flω4, sbst.1, r. l. f. (m. Sahlstedt (1757), WoJ (1891)) ((†) n. Broman HelsB 175 (1707: floo, pl.), Sahlstedt (1773), Helenius (1838)); best. -n l. (numera bl. bygdemålsfärgat) -en (Wallerius Min. 49 (1747), JernkA 1830, s. 222); pl. -ar (Hiärne 2Anl. 50 (1702) osv.) l. (numera knappast br.) -er32 (Broocman Hush. 2: 175 (1736), Lundell (1893)) (ss. n. = (Broman HelsB 175 (1707), Höpken 1: 233 (1745))).
Ordformer
(flo(o) 1706 osv. flod(h) 1664—1888 (: flodvis). flog IErici Colerus 1: 120 (c. 1645: Flogetals). flå 1814)
Etymologi
[fsv. flo, motsv. dan. o. nor. flo, isl. fló, f.; av germ. fluh, besläktat med FLACK, adj.1, FLAGA, sbst.1, FLAK, sbst.1, FLAKE, FLOKA, sbst.1, o. på längre håll äv. med FLAT]
lag(er), varv; förr mera allmänt, numera bl. dels (starkt bygdemålsfärgat): lag(er) av horisontellt lagda föremål, dels (numera dock icke i fackspr.): lag, skikt, flöts. Salé 131 (1664). Åtskillige strata eller flo af olika slags ämnen. Höpken 1: 233 (1745). Linné Vg. 13 (1747). Vi lärde här, at det ej vore nog väl torka Höet på flon (dvs. på sträng) eller slaget, utan bör det äfven sättas i såter eller stack. Därs. 233. Man lägger .. (ullen) i floder. Carlström Spinnm. 92 (1832). Fatab. 1908, s. 77. (Forsen) tycktes ännu vildare än förr .. och berget i långa mörka skikt och floar. Hallström DödFall. 204 (1902). jfr KALK-, MALM-, SALT-, STEN-, VED-FLO m. fl. — särsk. (starkt bygdemålsfärgat): flera lag av horisontellt lagda föremål, i sht vedträn; vedstapel. Widegren (1788). Veden eller bränslet (lägges) i en djup flo. JernkA 1843, s. 356. Lundell (1893). jfr VED-FLO.
Ssgr: FLO-BÄRG. (†) geol. flötsbärg. Nordforss (1805). Dalin (1851). —
-KALK. (numera knappast br.) geol. flötskalk. Tilas PVetA 1765, s. 19. Svenonius Stenr. 165 (1888). —
-LAGER, n. (†) geol. Rinman 1: 517 (1788). —
-LAGRIG, se -LÄGRIG. —
-LÄGIG. (†) geol. = -LÄGRIG. Dähnert (1784). Schulthess (1885). —
-LÄGRIG, ngn gg -LAGRIG. (numera knappast br.) geol. som består av l. ligger i (nästan) horisontella lager, lagrad, skiktad. Tvänne flo-lägrige Kalkstens-trakter äro i Nerike. Tuneld Geogr. 1: 146 (1773). Flöts- eller Flolägrige Berg. Rinman 1: 511 (1788). Sundblad GBruk 49 (1888). —
-TALS. (†) = -VIS. IErici Colerus 1: 120 (c. 1645). Ahlquist Öl. 1: 417 (1822). —
-TRAKT. (†) geol. trakt med lagrad bärggrund. GWahlenberg i Svea 1: 37 (1818). —
-TÄCKA, -ning. (†) med avs. på ryggning av halmtak: täcka i varv. Taket ansas med Flotockning. VDAkt. 1726, F III 7. Därs. 1810, nr 491. —
-VED. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) ved av det slag som plägar läggas i ”flo” l. stapel, kluven ved, famnved. Floved samt grenved. GotlAlleh. 1904, nr 35, s. 2. —
-VIS, adv. (föga br.) i lager l. varv, varv efter varv. Risingh Landb. 39 (1671). MosskT 1888, s. 62.
Spoiler title
Spoiler content