SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLORIN flori4n l. flå- l. flω-, r. (m. Kindblad (1870)); best. -en, vard. äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
Ordformer
(florin 1523 osv. floren 16911694. florer, pl. (förutsättande en ej anträffad sg. flor) Bliberg Acerra 456 (1737))
Etymologi
[fsv. floren; jfr holl. florijn, t. floren, eng. florin, fr. florin, av mlat. florēnus (it. fiorino), av lat. flōs (it. fiore); jfr FLOR, sbst.1—2 Benämningen härleder sig därav att de tidigaste florinerna, vilka präglades i Florens, på ena sidan buro denna stads vapen. en lilja]
benämning på utländska mynt av växlande värde i olika länder o. under olika tider, numera förekommande bl. i Holland (o. England); jfr GULDEN, GYLLEN. GR 1: 124 (1523). Ethundrade Tusend Florener til Morgongåfwa. Dryselius Måne 129 (1694). AdP 1800, s. 460. — jfr GULD-FLORIN.
Ssg: FLORIN-STYCKE.
Spoiler title
Spoiler content