FLORIBUS flω4ribus l. flå4-, l. 302 (flo`ri- Weste, Dalin), adv. o. sbst.; ss. sbst. r. (m. Dalin(1851), WoJ (1891)); best. (föga br.) -en; pl. (föga br.) -ar ((†) = (Dalin Vitt. 5: 223(1752))).
Etymologi
[ytterst av lat. floribus, dativ o. ablativ pl. av lat. flōs, blomma (se FLOR, sbst.1—2). Se vidare I o. II]
I. [utgående från de t. uttr. in floribus sein, leben, leva gladeligen, i sus o. dus (jfr II)] (†) adv.: präktigt, flott, gladt, i sus och dus; oftast i uttr. leva (flink, äv. fläng l. flux) floribus, leva gladt, i sus o. dus. Weste(1807). (Handeln) måste gå floribus, att dömma af lefvernet här i huset. Wetterstedt Mut. 166(1832). Adolf .. lefde fläng floribus och negocierade upp penningar hos kreti och pleti. Sparre Sjökad. 615(1850). WoJ(1891).
II. [av t. floribus med samma bet., eg. o. urspr. trol.: dryckeskärl vari fradga bildas vid drickande därur; i så fall bildat i studentspr. till flores (eg. pl. av lat. flos), i studentspr.: skum, fradga (av öl), vartill i ä. tid stundom uttr. in floribus leben (se I) anknutits; jfr ä. t. (studentspr.) florikos trinken, dricka o. därvid låta fradga bildas i dryckeskärlet, motsatt: haustikos trinken, tömma i ett enda drag] (förr) sbst.; benämning på olika slags höga dryckeskärl av glas, vilka voro så inrättade att deras tömmande måste ske långsamt o. fordrade en viss konst. BoupptVäxiö 1734. Kyparen (kom)skuttande .. med en stor floribus Moslervin. Bellman 5: 178(1781). Ödman Hågk. 11(1801).
