FLUKTA, v.2, anträffat bl. ss. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr nor. dial. flugta, fladdra, flyga omkring, feng. floȝettan, fladdra; avledn. (med svagt rotstadium) till stammen i FLYGA]
(†) vara i livlig rörelse. Tänck hwilket fluchtande här blif(v)er när alla desse Mästare nästkommande sommar komma hem. VDAkt. 1708, nr 121.
