publicerad: 1925
FLUX fluk4s, adv. o. sbst.; ss. sbst. r.; best. -en.
Ordformer
(flux (-gx, -gz, -gs, -ks, -chs) GR 3: 97 (1526) osv. flogx GR 1: 57 (1523). — fluxt (-gxt, -xst) GR 23: 117 (1552), Isogæus Segersk. 193 (c. 1700). — fluck NorrlS 362 (1604), VDP 1632, s. 598. — fluxse AOxenstierna 2: 122 (1612))
Etymologi
[fsv. flugs (flogz), adv., liksom d. fluks av mnt. vluck(e)s, vluges, vloges, genast, strax, eg. genitiv av ett ej anträffat mnt. sbst. motsv. t. flug (se FLOG); eg.: i flykten]
I. adv.
1) tidsadv.: tvärt, strax, genast, omedelbart, med detsamma, i samma ögonblick; stundom, i sht förr, övergående i bet.: utan betänkande, bums, huvudstupa; förr ngn gg överfört på rumsförh.: omedelbart, tätt; numera oftast (ngt vard.) i förb. hux flux4 4. När j mercken at the äro förtwiffladhe, och giffua flychtena, så fölier flux effter. Judit 14: 5 (Bib. 1541). Fienden .. folgde them som flydde flux effter. Schroderus Liv. 537 (1626). Nu Parentatorn syns, .. / Flux hattarna utaf! Bellman 2: 186 (1783). Flux var jag uppför trapporna. Blanche Läk. 24 (1846). Att hux flux skrifva ihop en opera. AB(L) 1901, nr 46, s. 6. särsk.
a) (†) inom den närmaste framtiden, inom kort, med det snaraste. SvTr. 4: 556 (1566). Emedan Stilleståndz terminen (med Polen) nu flux löper till ända. RARP 2: 51 (1634). Lind (1749).
b) (†) i uttr. gå flux på fienden o. d., utan dröjsmål l. tvekan anfalla fienden. Fryxell Ber. 7: 252 (cit. fr. 1644). RelExpFyenSeeland 1658, s. B 1 b.
2) (†) med förstärkande bet.; särsk.
a) i mycket hög grad, i stor utsträckning, i mängd, mycket. Nogre aff wora swänner som sigh flux bemerke lathe medt en ohöffuisk och olideligh mwndh. GR 7: 1 (1530). En partt aff .. (oxarna) äre flux sultne. Därs. 11: 10 (1536). Ther är flux håning i Småland förhonden vpå thetta år. Därs. 15: 482 (1543). Oloff Henrichson (beordras), att han lather K. Ma:tt förstå, um ther dör så fluxt i Upsale, som rychtet går. Därs. 26: 663 (1556). särsk.
α) i uttr. flux havande l. med barn, i långt framskridet havandeskap. Ekeblad Bref 2: 362 (1663). VDAkt. 1694, nr 293. Det 4:de (barnet) går hon nu flux hafvande med och stundeligen förväntar. VDAkt. 1760, nr 308.
β) (†) i uttr. flux strax, oförtövat, strax. Atj kunne göre flux strax selskap och fölie hopen nidt till Wastena. GR 14: 147 (1542).
b) ivrigt, häftigt, starkt. Gör en eeld .. (under grytan) til at koka mergstycken, och lät thet flux siudha. Hes. 24: 5 (Bib. 1541). Första Reesan som stormades, warde the sigh flux. Tegel G1 1: 106 (1622). Desse woro de, som fluxt upmodade Konungen i Dannemark til Krig emot de Swenske. Girs J3 10 (1627). Ens hiärta brista må, som det af hvasse pijlar / Beskutet vore flux. JColumbus Vitt. 340 (1671); jfr a.
3) (†) med försvagad bet.: nästan. K. Erik (har) flux allestädes och flux dagligen brukat Mäster Pehr i Kalmar. SvBL 3: 50 (efter handl. fr. c. 1568).
II. (numera bl. i Finl., vard.) sbst.: ögonblick, handvändning; bl. i uttr.: i fluxen l. i en flux, i en handvändning, tvärt; i första fluxen, i första hugget, i första taget. Hof DialVg. 118 (1772). Ej mindre skada är, när våta ängar på en gång genomskäras med diken, så at alt vatnet i en flux rinner bort. Fernow Värmel. 613 (1779). Då skulle det, gudbevars, vara vigsel i fluxen. Topelius Dram. 39 (1851, 1881). Häpen i första fluxen. Tavaststjerna NVers 40 (1885). Genast i fluxen satte man efter gesällen. Topelius Vint. III. 2: 153 (1897).
Spoiler title
Spoiler content