SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FLYGARE fly3gare2, i bet. 1 (utom 1 b) m. l. r., i bet. 1 b, 2 a m.||(ig.), i bet. 2 b r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
vbalsbst. till FLYGA.
1) till FLYGA 1: varelse, i sht djur, som har flygförmåga; i sht i förb. med adj. som karakteriserar flygförmågan. (Tigerbaggarna äro) De snällaste flygare och springare af Baggar. Retzius Djurr. 84 (1772). Labben är den skickligaste flygaren bland alla skärgårdens fåglar. Kolthoff DjurLif 186 (1899). — särsk.
a) (†) flygfisk. Linné MusReg. 79 (1754). Dalin (1851; med hänv. till flygfisk).
b) till FLYGA 1 e, om person. Thorild (Hans.) 1: 200 (1783; i bild).
2) till FLYGA 2.
a) person som flyger med hjälp av luftfartyg, i sht flygplan, flyg(maskins)förare, aviatiker; luftseglare. Then Engelske Flygarens Rese-Beskrifning. Pletz (1762; boktitel). Gadolin PVetA 1786, s. 6 (om ballongförare). Utbildning af flygare. PT 1910, nr 186 A, s. 2.
b) om flygmaskin, ”flygande” leksaker o. d.; i sht i ssgr. Franzén Skald. 1: 40 (1824; om pappersdrake). — jfr DRAK-, GLID-, PROPELLER-, SKRUV-, VING-FLYGARE m. fl.
Ssgr: (1) FLYGAR- l. FLYGARE-EKORRE. (†) flygekorre. Kalm Resa 2: 417 (1756).
(2) -KOMPASS. flygv. PT 1915, nr 77 A, s. 4.
(2) -MASKIN. (†) flygmaskin. Pletz EngFlyg. 2 (1762).
Spoiler title
Spoiler content