[jfr sv. dial. flykt, d. flugt, t. flucht, eng. flight; eg. samma ord som FLYKT, sbst.1, o. betecknande den riktning l. (raka) linje i vilken en fågel flyger]
b) (i fackspr.) om förhållandet att ngt ligger i rak linje med ngt annat l. utgör en direkt fortsättning av detta; särsk. i uttr. i flykt l. flukt med; äv. konkretare: fil, svit (av rum o. d.). I samma direction eller flukt. VetAH 1755, s. 134.(Våningens) väggar stå .. ej i flykt med tornets stenmurar. TT 1901, Ark. s. 15.Blix Ögonm. 30(1902). Ett mellan flykten af rum utsparadt parti. Ymer 1912, s. 214.
Avledn.: FLUKTA, v.1 (i fackspr.) befinna sig i samma plan, ligga i rak linje. TT 1896, B. s. 102.
