SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLÄBBA fläb3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Skåne) fläbba, hänga läpp, lipa, sitta löst o. nedhängande (om klädesflik, huvudbonad o. d.), sammanhängande med FLABB; jfr d. flæbe, ävensom nor. flĭpa, hänga läpp, lipa (jfr FLIPA), o. flǣpa, hänga läpp, hånle]
(i södra Sv., starkt bygdemålsfärgat) hänga läpp, lipa (med neddragna mungipor). Den lilla började fläbba. Kruse Funcke 3 (1885). Wranér Hägr. 121 (1891).
Spoiler title
Spoiler content