SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FLÄNS flän4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
Etymologi
[av eng. flanche, flange, som sammanställts med ffr. flanche, biform till flanc (se FLANK, sbst.1); jfr holl. flens, t. flantsche]
tekn. utstående kant på rör, plåt, maskindel o. d., tjänande till fäste för skruvar, bultar l. andra förbindningsmedel, äv. för att hålla ett hjul i dess spår; äv. om kant, köl l. kam på kamin, snöplog m. m. JernkA 1822, s. 282. Jernvägshjul, med på insidan nedgående fläns. Därs. 1861, s. 149. Järnugnar med flänsar å ytan. Almquist Häls. 309 (1895). Ett flänsrör .. slutar med en ringformig, utåtgående kant, fläns, hvilken vid hopkoppling af flera dylika rör är afsedd att fästas vid nästa rörfläns medelst skrufbultar. 2NF 24: 195 (1916). — jfr AXEL-, BJÖRN-, BOTTEN-, CYLINDER-, FOT-, HJUL-, KNÄ-, PLÅT-, RÖR-FLÄNS m. fl.
Ssgr (tekn.): FLÄNS-FÖRBINDNING. Det blir då fråga om, hvilken slags rörförbindning, muff- eller flänsförbindning som helst skulle användas. TT 1872, s. 117.
-HJUL. hjul med fläns. TLandtm. 1897, s. 318.
-KAMIN. kamin med flänsar (till ökande av värmeutstrålningen). Värmekropparna i rummen äro s. k. flänskaminer. Sthm 1: 545 (1897).
-RÖR. rör med flänsar. TT 1872, s. 117.
-SKARV. TT 1889, s. 23.
-SKRUV. UB 2: 121 (1873).
Avledn.: FLÄNSA, v.1 tekn. förse (ngt) med fläns l. flänsar. JernkA 1886, s. 457. Flänsade ångpannegaflar. GHT 1895, nr 232 B, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content