SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1905  
CYLINDER sylin4der (cyli´nder Weste; syli´nndr Dalin), r. l. m.; best. -n, numera sällan -dren (P. Löfling i VetAH 13: 112 (1752)) ((†) -deren Palmqvist Tillämpn. 1: 185 (1750)); pl. -drar ((†) -drer Mört Geom. 142 (1727), Bergklint M. sam. 2: 451 (1792)). Anm. I ä. tid användes ordet stundom i lat. form. Lind (1749, under zylinder).
Etymologi
[jfr t. cylinder, eng. cylinder, sbst., fr. cylindre, af lat. cylindrus, af gr. κύλινδρος, vals, rulle, cylinder, af κυλίνδειν, rulla (sig), vältra (sig). — jfr KALANDER]
1) geom.
a) solid figur som begränsas af två planparallella, lika stora cirkelytor (basytorna) o. en buktig yta (manteln) hvilken kan tänkas uppkomma gm en rät linjes rörelse parallellt med sig själf längs de nämnda cirkelytornas periferier; jfr VALS i motsv. anv. Rät l. rak cylinder, cylinder hvars axel är vinkelrät mot basytan. Sned cylinder, cylinder hvars axel med basytan bildar ngn annan vinkel än en rät. Prismata och Cylinder af alla slag, både rätta och sneda. Mört Geom. 142 (1727). Cylinder är en Solid figur, som upkommer, då en af sidorna .. uti en rättvinklig parallelogram, är fast, och parallelogrammen vänder sig omkring henne. Strömer Eucl. 2: 258 (1748). Cylinder (Kafvel-formige Kroppar). Bergklint M. sam. 2: 451 (1792). Bergroth Geom. 279 (1876). Är cylindern rät, blir (manteln) .. en rektangel, är cylindern sned, begränsas den utbredda manteln af två parallella räta linjer och två krokiga linjer (ej cirkellinjer). Laurin Geom. 2: 18 (1890).
b) i utvidgad anv.: dylik solid figur där cirkelytorna ersatts af två plana, af slutna kongruenta kurvor hvilka som helst begränsade ytor. Rät (l. rak), sned cylinder (jfr a). En cylinder med parabolisk bas. Lindelöf An. geom. 229 (1864, 1889). En cirkulär cylinder, d. v. s. en sådan, hvars bottenytor äro cirklar .. Om bottenytorna äro ellipser, kallas den elliptisk. NF (1879).
c) (i den högre matematiken) om hvarje yta som uppkommer, då en rät linje rör sig parallellt med sig själf (jfr a o. b).
2) jämntjockt (i ändarna öppet l. slutet) rör l. massivt föremål med (mer l. mindre strängt) cirkelrund (äfv. oval) tvärgenomskärning; cylindriskt kärl, rör, trumma, vals osv. En Cylinder af trä. Grundell Artill. 121 (1705). Triewald Förel. 1: 75 (1728, 1735). Tvenne .. dref, eller cylindrar, af järn. Rinman 1: 1078 (1788). Ugnen var en Cylinder af tio fots högd och tre fots tvärlinia. Ödmann M. Park 286 (1800). Hvardera stöfvelen (på en brandspruta) är en ihålig, i båda ändar öppen, cylinder. Almroth Karmarsch 131 (1838); jfr 3. Fransmannen Dionysius Papin, som lefde under senare hälften af 1600-talet, var den förste, som framstälde idéen att medelst ånga drifva en uti en cylinder rörlig piston fram och åter. Frykholm Ångm. 143 (1881, 1890); jfr 3 a. Mjölken uppsilas i höga, runda eller ovala, cylindrar af förtent järnbleck. Juhlin-Dannfelt 117 (1886). jfr: En tunnas eller bukog Cylinders inrymme. Mört Geom. 156 (1727). — jfr GJUTJÄRNS-, GLAS-, JÄRN-, METALLDUKS-, STÅL-, TRÄ-CYLINDER m. fl. — särsk.
a) (†) om det hvarje enskildt djur omgifvande (cylinderformiga) kalkhöljet hos vissa korallarter, (cylinderformig) korallbägare; äfv. om hela skalet l. yttre beklädnaden på en polypstock l. korallstam; jfr BARK, sbst.1 2 a. Sedan cylindern är blefven färdig, visar det (dvs. koralldjuret) sig uti sin fullkomliga skapnad, och kryper utur sin hylsa med sina armar efter behag. P. Löfling i VetAH 13: 113 (1752). Cylindern eller barken är öfveralt iholig från sjelfva roten til toppen fördelt i små kårta sidesgrenar. Dens. Därs. 115.
b) (†) om ett visst slags (cylinderformig) fyrverkeripjäs. Lufteldar, bloss och klot, cylindrar och raketer! Bellman 2: 212 (1783).
c) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] arkeol. i fråga om förh. i det forntida Babylonien o. Assyrien samt kringliggande länder: ss. sigill använd cylinderformad sten, försedd med ingraverade figurer l. skriftecken (jfr 4 slutet). Man åstadkom aftrycket (af sigillet) genom cylinderns rullning i den fuktiga leran. Wallis Verldshist. 1: 84 (1875). O. Montelius i Nord. tidskr. 1901, s. 2.
d) anat. om kärnan i en nervtråd; i sht i ssgrna AXEL-, CENTRAL-CYLINDER. Nerverna utgöras af en centralcylinder, omkring hvilken finnes en skida .. Vid nervinflammation sönderfaller den skida, som omger cylindern, i en mängd skållor. Henschen Alkohol. inv. på nervsyst. 15 (1904).
3) [specialiserade användningar af 2] (i sht i fackspråk) benämning på olika slag af cylindriska kärl, trummor, valsar, rullar o. d. som utgöra mer l. mindre väsentliga delar af mekaniska inrättningar, maskiner o. d. Brauner Tankar om åker 175 (1752; om cylinderformig sikt). Den upglödgade jernstången .. utklämmes emellan 2:ne omlöpande cylindrer eller valsar. Rinman Jernförädl. 192 (1772). Att hanen skall vara nedfälld på cylindern och täppa för krutet är den naturligaste methoden (vid laddning af perkussionsgevär). Swederus Jagt 41 (1832; om fänghålstapp å gevär med slaglås). Emellan arbetarvalsen och den stora cylindern försiggår sjelfva kardningen. Uppf. b. 6: 390 (1875). Sprutor med stående cylindrar. Ahlström Eldsläckn. 236 (1879). Rännare-Lena, som skall räfsa undan vid cylindern, är inte kommen ännu. Hedenstierna Fru W. 126 (1890; i fråga om ångtröskverk). Utgöres slutstycket af flera delar, benämnes i allmänhet den främsta låsdelen stötbotten och den närmast där bakom varande cylinder eller mellanstycke. Eldhandv. skjutsk. 2: 33 (1892; i fråga om tändnålsgevär af äldre konstruktion). — jfr FORM-, KARD-, MAL-, PAPPERS-, POLER-, PUMP-, RUGG-, SIKT-, SKRUF-, SPRUT-, STIL-, STRÄCK-, SÄDES-, TAGG-, TORK-, TRYCK-CYLINDER m. fl. — särsk.
a) benämning på den af ett cylindriskt kärl (med tjocka väggar) bestående del af en ångmaskin i hvilken ångan förrättar sitt arbete till maskinens drifvande (gm att föra en rörlig kolf fram o. tillbaka). Den för Dannemora Eld-Machinen förfärdigade Cylindern. Triewald Eld- o. luftmachin 29 (1734). Stora ångröret .. som leder ångorne från pannan till Cylindern. A. N. Edelcrantz i VetANH 30: 129 (1809). Cylindrar för ångmachiner. Almroth Karmarsch 110 (1838). Cylindern .., gjuten i ett stycke, utgör stommen till maskinen. Tekn. tidn. 1871, s. 28. Lundberg Lokom. 113 (1902). — jfr HÖGTRYCKS-, LÅGTRYCKS-, ÅNG-, ÅNGMASKINS-CYLINDER m. fl.
b) urmak. (i ur af viss konstruktion förekommande) orospindel i form af en i midten till en halfrund ihålighet öppnad cylinder; jfr CYLINDER-GÅNG. Lindhagen Astr. 28 (1858). Bergqvist o. Hellberg Horrmann 67 (1881).
4) (†, jfr dock slutet) i mindre eg. anv. om mångsidigt prisma; jfr CYLINDER-SIKT. Stenar af underlig form, 6 ock 8 kantige, lijksom en Cylinder. Oedman Bohusl. 215 (1746). Cylindrar eller andra sex-kantiga figurer. C. Bjerkander i VetAH 36: 240 (1775). — särsk. (fullt br.) arkeol. i fråga om förh. i det forntida Babylonien o. Assyrien samt kringliggande länder: mångsidigt prisma af bränd lera försedt med inskrift(er) af ingräfda tecken (jfr 2 c). NF 8: 675 (1884). En cylinder af Cyrus, innehållande den officiella berättelsen om Babylons intagande. W. Hedqvist i SDS 1904, nr 43, s. 2. 2 NF 2: 254 (1904). jfr: I skifvor o. prismor — man säger ofta mindre noggrant cylindrar — af lera voro skriftecknen inbrända. E. H. Tegnér i UVTF 12: 37 (1875). jfr KILSKRIFTS-CYLINDER.
5) elliptiskt för vissa ssgr.
a) [jfr motsv. anv. i t.] = CYLINDER-HATT 1. Rydberg Rom. d. 271 (1874, 1882). Negrer på kuskbocken med ren skjorta och cylinder på hufvu't. Nyblom Hum. 234 (1874, 1883). Fjäderbuskar och pickelhufvor, ”plymagerade” trekantiga hattar, kaskar, kepis och anspråkslösare cylindrar. Lundin N. Sthm 316 (1888). Den lille mannen med den stora grå cylindern. Lindgren Mus. stud. 140 (1896). En liten, krokig, hvithårig man .. iförd blank cylinder. PT 1904, nr 5, s. 3.
b) = CYLINDER-UR. Jag tror att din cylinder bör lagas. Wetterbergh G. Nord 42 (1862).
Ssgr: A: (3 b) CYLINDER-AFFALL030~02 l. ~20. (numera mindre br.) = -GÅNG. Dalin (1850). Lindhagen Astr. 28 (1858).
-AREA~200. särsk. till 3 a, om en ångmaskinscylinders (inre) genomskärningsarea. Lundberg Lokom. 145 (1902).
-BEKLÄDNAD~020. särsk. till 3 a: beklädnad (af packning o. plåt) å ångmaskinscylinder; jfr -MANTEL 3. Zidbäck (1890).
(3) -BLÅSMASKIN~102. blåsmaskin hvars hufvudsakliga del utgöres af en l. flera cylindrar med däri rörlig(a) kolf(var); jfr -BLÄSTER, -BÄLG. Tekn. tidskr. 1873, s. 194. 2 Uppf. b. 5: 340 (1902).
(3) -BLÄSTER~20. = -BLÅSMASKIN. NF (1879).
(2) -BORR~2. borr som har formen af en ihålig cylinder. Rothstein Byggn. 490 (1856, 1875). Dessa (dvs. stenyxor som hafva en tapp kvarsittande i borrhålet) hafva blifvit borrade med s. k. cylinderborr. Nilsson Ur. 1: 179 (1866).
-BORRMASKIN~102. särsk. till 3 a: borrmaskin för borrning af ångmaskinscylindrar. Tekn. tidskr. 1873, s. 206. Frykholm Ångm. 157 (1881, 1890).
(2) -BORSTE~20. cylinderformig borste. Lindman Nord. fl. 34 (1901).
-BOTTEN~20. särsk. till 3 a; jfr -LOCK. Denna ledning (gm hvilken ångan går ut ur cylindern) slutes åter, så snart kolfven hunnit till cylinderbottnen. Fock 1 Fys. 157 (1853, 1859). Lundberg Lokom. 238 (1902).
(2) -CELL~2. anat. cylinderformig cell (i cylinderepitel). Ljunggren Käksv. 10 (1894).
-DIAMETER~0200 l. ~1020. särsk. till 3 a. SDS 1897, nr 101, s. 3. Lundberg Lokom. 295 (1902).
(2) -DIVAN~02. [efter motsv. uttr. i fr.] (i sht förr) divan hvars rygg kan nedfällas o. tillsamman med sitsen omsvängas för att bilda underlaget för en bädd. En .. Fransk Cylinder-Divan af sockerkis(t). DA 1824, nr 74, s. 5.
(2) -EPITEL~102. anat. enkelt epitel som består af cylinderformiga celler. Thorell Zool. 1: 20 (1860). Tullberg Djurr. 19 (1885). Klercker Män.-kroppen 17 (1902).
(3 b) -FJÄDER~20. SvT 1852, nr 24, s. 4.
-FLÄNS~2. särsk. till 3 a. Tekn. tidskr. 1876, s. 86. Frykholm Ångm. 310 (1881, 1890).
(3 a) -FODER~20. [efter eng. cylinder liner] å större ångmaskiner (i sht sjöångmaskiner) ofta förekommande, inuti den stora ångcylindern fäst inre cylinder af hårdare tackjärn; jfr INNER-CYLINDER. Kontrakt ang. pansarb. 1903, s. 69. —
-FORM~2.
1) till 1 a; abstr. (pl. -er): form af cylinder. (En viss torpedtyp) har cigarr- eller cylinderform. Uppf. b. 7: 436 (1875). Ljunggren Käksv. 7 (1894).
2) till 2; konkret (pl. -ar): cylindrisk form. En cylinderform smörjes och beströs med den hackade tryffeln. Hagdahl Kok. 383 (1879).
(1 a) -FORMAD~20, p. adj. = -FORMIG. (Hufvudbonaden för Savolax' o. Kymmenegårds infanteri) utgöres af en svart låg cylinderformad hatt med smala brätten. Spak Upplysn. om unif. 26 (1890). Düben Thompson Elektr. 209 (1896).
(1 a) -FORMIG~20. som har formen af en cylinder; jfr -FORMAD, -LIK, CYLINDRISK samt VALS-FORMIG. Tänderna (äro hos den hvita delfinen) cylinderformiga. Nilsson Fauna 1: 614 (1820, 1847). (Bal-)Hattarne (för herrar) äro nästan cylinderformiga. Sthms modejourn. 1843, nr 3, s. 8. Hagdahl Kok. 1030 (1879).
(3 a) -FYLLNING~20. om den kvantitet ånga som på en gång rymmes i en viss ångmaskinscylinder. Tekn. tidskr. 1884, s. 51. Ett lokomotiv förbrukar under ett hvarf af drifhjulen .. tillsammans fyra cylinderfyllningar ånga. Lundberg Lokom. 26 (1902).
(3) -FÄRGMASKIN~102. boktr. maskinpress med cylinderfärgverk. Tekn. tidskr. 1872, s. 273.
(3) -FÄRGVERK~02 l. ~20. boktr. system af öfver o. bredvid hvarandra liggande, i fasta, ställbara lager gående valsar medelst hvilka färgen öfverföres på tryckformen. Nordin Boktr. 265 (1881).
-GLAS~2. särsk. till 2.
1) om cylindriskt glasöga. NF 1: 1241 (1876).
2) om cylinderformigt lampglas (utan inbuktning öfver brännaren). Lampa komplett med cylinderglas kr. 7. GHT 1895, nr 240, s. 1.
(3) -GLÄTTPRESS~02 l. ~20. bokb. Uppf. b. 6: 510 (1875).
(3 b) -GULDUR~02 l. ~20. Cylinderguldur från slutet af 1700-talet. NF 16: 1509 (1892).
(3 b) -GÅNG~2. (i ur af viss konstruktion förekommande) för utjämnande af rörelsen afsedd mekanism hvars hufvudsakliga delar äro cylindern o. ett i densamma ingripande steghjul; jfr -HÄMNING. Almroth Karmarsch 660 (1839). Hammarlund Fickur. 9 (1893). Cylindergång. En .. mekanism som år 1695 uppfanns af engelsmannen Thompson. Allers konv.-lex. (1903).
(2) -HATT~2. [jfr t. cylinderhut]
1) (sedan slutet af 1700-talet med växlande former o. material bruklig, till civil dräkt, särsk. högtids- o. sällskapsdräkt, hörande) cylinderformig (hög) hatt med flat kulle, numera vanl. af svart silkefälb; hög hatt, ”skorsten”, ”storm”; jfr CYLINDER 5 a. Svart cylinderhatt. Thelaus Skog. 169 (1865). Cylinderhattar af alla skapnader och åldrar. Lundin N. Sthm 316 (1888). Den nyss blifne studenten .. uppträdde (vid- midten af 1800-talet i Helsingfors) i cylinderhatt, frihetens symbol. Nervander Finl. kulturh. 451 (1900).
2) (föga br.) i allm. hatt af cylindrisk form. Nu (dvs. år 1798) skulle .. hela indelta infanteriet beklädas med .. cylinderhattar af 17 cm. .. höjd, prydda med .. uppstående gul plym. Spak Upplysn. om unif. 36 (1890).
-HJUL~2.
1) tekn. till 2: cylindriskt kugghjul. Utvexlingen med dref och s. k. cylinderhjul syntes förut (dvs. före Polhem) hafva erbjudit äfven vetenskapsmännen stora svårigheter. Tekn. tidskr. 1879, s. 4.
2) (mindre br.) till 3 b: steghjul i cylinderur. Almroth Karmarsch 662 (1839). Fock 2 Fys. 1: 143 (1857, 1873).
(3 b) -HÄMNING~20. = -GÅNG. Thon Ur 4 (1842). Fock 2 Fys. 1: 142 (1857, 1873).
(2) -INDUKTOR~020. tekn. (af tysken Siemens konstruerad) cylinderformig induktor för magnetelektrisk maskin. 2 Uppf. b. 3: 35 (1897).
(4 slutet) -INSKRIFT~02 l. ~20. Den .. (i Birs-Nimrud) funna cylinder-inskriften betecknar .. (Borsippatornet) som ”de sju jord-lysarnes hus”. E. H. Tegnér i UVTF 12: 110 (1875).
(2) -KARDA~20. tekn. med kardtänder försedd cylinder som ingår ss. hufvudbeståndsdel i vissa kardmaskiner; äfv. om dylik kardmaskin i dess helhet. Uppf. b. 6: 372 (1875). 2 Uppf. b. 8: 237 (1900).
(3 b) -KLOFVE~20. klofve gm hvilken cylinderns öfre tapp går; jfr ORO-KLOFVE. Bergqvist o. Hellberg Horrman 6 (1881).
-KOLF~2. särsk. till 3 a. Kreüger Ångm. 68 (1833).
(2) -KRUT~2. (förr) ett slags krut med grofva mer l. mindre cylinderformiga korn. Uppf. b. 4: 629 (1873).
(2) -LADDSTOCK~02 l. ~20. (till de svenska armégevären under åren 17911815 använd) laddstock som hade samma tjocklek i nedre ändan som i den öfre (o. som därför icke behöfde vändas om vid laddningen). KrigsVAH 1811—15, s. 184. Cylinderladdstocken infördes .. i Preussen i början af 1770-talet, hvarefter exemplet snart följdes i .. andra länder. Spak Handskjutv. 33 (1890).
(1 a) -LIK~2, adj. (numera föga br.) = -FORMIG. Vet.-handl. f. läk. VII. 2: 13 (1804).
(2) -LINS~2. opt. lins som begränsas af två cylindriska ytor; cylindrisk lins. Fock 1 Fys. 372 (1854, 1861). K. Bohlin i VetA Årsb. 1903, s. 61.
-LOCK~2. särsk. till 3 a, om hvar o. en af en ångmaskinscylinders båda plana väggar; jfr -BOTTEN. Kreüger Ångm. 72 (1833). Kolfstången går genom en i öfra cylinderlocket sittande packningsdosa. Fock 1 Fys. 162 (1859). Lundberg Lokom. 150 (1902).
(2) -LUPP~2. lupp bestående af ett i ett kort rör (af metall l. horn osv.) infattadt cylindriskt glasstycke med konvexa ändytor. Uppf. b. 4: 624 (1873). NF (1879).
-MANTEL~20.
1) till 1 a o. b: en cylinders buktiga yta.
2) till 3: beklädnad (af kautschuk o. d.) kring en (för pressning osv. afsedd) cylinder. Cylindermantlar af vulkaniserad kautschuk användas numera allmänt kring sådane valsar, som skola pressa med elastisk yta. Tekn. tidskr. 1877, s. 67.
3) till 3 a. jfr -BEKLÄDNAD.
(3) -MASKIN~02. särsk. benämning på åtskilliga maskiner i hvilka en l. flera cylindrar ingå som hufvudbeståndsdel(ar). G. Dalin (1871; om ett visst slags maskin för glättning af väfda tyger). Uppf. b. 1: 573 (1873; om cylinderpress). Därs. 468 (om cylinderpappersmaskin). Därs. 6: 488 (1875; om symaskin af viss konstruktion). Tekn. tidskr. 1898, A. K. s. 7 (om cylinderblåsmaskin). 2 Uppf. b. 8: 237 (1900; om cylinderspinnmaskin).
(2) -MEKANISM~102. särsk. tekn. o. mil.
1) (af österrikaren Werndl uppfunnen, numera omodern) gevärsmekanism med cylindriskt, vid öppnandet o. slutandet omkring sin egen axel roterande slutstycke. Uppf. b. 6: 92 (1875).
2) gemensam benämning på gevärsmekanismer vid hvilka låsdelarna äro inneslutna i en cylindrisk låda; motsatt BLOCK-SYSTEM. Eldhandv. infanteriskjutsk. 2: 31 (1892).
(3 a) -OLJA~20. (maskin)olja af visst slag som särsk. användes för smörjning af ångmaskinscylindrar. Tekn. tidskr. 1879, s. 96. Frykholm Ångm. 174 (1890). Lundberg Lokom. 211 (1902).
(2) -PANNA~20. tekn. cylindrisk (ång-) panna. Tekn. tidn. 1871, s. 290. 2 Uppf. b. 2: 569 (1901).
(3) -PAPPERSMASKIN~1002. (af engelsmannen Dickinson år 1820—30 konstruerad) pappersmaskin, försedd med en l. flera cylindrar af metallduk på hvilken (l. hvilka) pappersmassan vid cylindrarnas rotation afsätter sig. 2 Uppf. b. 8: 144 (1900).
(2) -PONTON~02. (förr) mil. ponton bestående af en cylinder af järnbleck med halfsfäriska bottnar. Hazelius Bef. 192 (1836, 1864).
(3) -PRESS~2. särsk. boktr.
1) typografisk maskinpress på hvilken papperet tryckes emot stilformen medelst en roterande cylinder; jfr -TRYCKMASKIN. Nordin Boktr. 269 (1881).
2) litografisk maskinpress af viss konstruktion. Uppf. b. 1: 660 (1873).
(2) -RISSEL~20. (mindre br.) cylindrisk trumsikt. Tekn. tidskr. 1872, s. 237.
(1 a) -RUND~2. (numera knappast br.) cylindrisk, trind. Under desse inelfvor och tarmar (hos biet) finner man fijna kiörtel-achtiga Cylinder-runda kroppar. Triewald Bij 14 (1728).
(1 a) -SEKTOR~20. (mindre br.) solid figur som begränsas af två kongruenta, planparallella cirkelsektorer, en del af en cylinders mantel o. två rektanglar. Tekn. tidn. 1871, s. 220.
(2) -SIKT~2. (kring sin längdaxel rörlig) sikt som har formen af en cylinder l. af ett sex- l. åttkantigt prisma (jfr CYLINDER 4). Därs. s. 61 (i fråga om pappersmaskin). Olbers Fleischer Torfströ 98 (1891). 2 Uppf. b. 4: 463 (1899).
(3) -SPINNMASKIN~102. spinnmaskin försedd med en dubbel rad af järnvalsar mellan hvilka spånaden fasthålles o. sträckes. Uppf. b. 6: 392 (1875).
(2) -SVARF~2. tekn. svarf afsedd för cylindrisk svarfning. Därs. 30.
(2) -SÅG~2. tekn. sågblad i form af en i båda ändar öppen, i ena kanten med tänder försedd cylinder af tunn stålplåt (med andra kanten fäst vid en roterande järnskifva); äfv.: sågmaskin, försedd med dylik(a) såg(ar); jfr KRON-, RÖR-SÅG. NF 15: 1197 (1891). 2 Uppf. b. 8: 19 (1900).
(3 b) -TAPP~2. tapp å cylinder. Bergqvist o. Hellberg Horrman 59 (1881).
(2) -TORF~2. torf som är pressad i cylinderformiga stycken. Tekn. tidskr. 1873, s. 105.
(2) -TRUMMA~20. (föga br.) ihålig cylinder, cylindriskt rör. En Cylindertrumma af förtent järnbleck. Brauner Tankar om åker 174 (1752).
(3) -TRYCKMASKIN~102. = -PRESS 1. Nordin Boktr. 261 (1881).
(2) -UGN~2. tekn. (roterande) cylinderformig (smält)ugn; jfr REVOLVER-UGN. Rosenberg Oorg. kemi 387 (1888).
(3 b) -UR~2. ur med cylindergång. Thon Ur 4 (1842). I slutet af 1850-talet började de förmögne bärgsmännen lägga sig till med ankar- ock cylinderur. E. Bore i Landsm. V. 7: 44 (1891).
(3) -VALK~2. maskin af visst slag för valkning af kläde. Tidskr. f. Landtm. 1893, Annonsbl. nr 23.
-VÄGG~2. särsk.
1) till 3 a. Fock 1 Fys. 473 (1855, 1861). Frykholm Ångm. 175 (1890).
2) till 3 b. Uppf. b. 6: 226 (1875).
(1, 2) -YTA~20. cylindrisk yta, (den buktiga) yta(n) på en cylinder. Tekn. tidn. 1871, s. 205.
B (†): CYLINDRI-METRISK. Cylindrimetrisk aln eller kiäpp (baculus cylindrimetricus) kallas den, medelst hvilken man kan behändigt igenfinna och i hastighet vträkna Cylindrers inrymmen. Mört Geom. 154 (1727).
Spoiler title
Spoiler content