SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FLÖJEL flöj3el2, äv. 40, sbst.2, r. l. m. l. n. (r. l. m. VgFmT I. 8—9: 89 (1554) osv.; n. Dalin Hist. 2: 775 (1750) osv.); best. -n l. -jlet; pl. (i bet. olika slag av flöjel) =.
Ordformer
(flö(i)j- (flög-) 1554 osv. floi- 1554)
Etymologi
[jfr d. fløjl; sidoform till FLOGEL]
(numera bl. ngn gg arkaiserande) sammet; jfr FLOGEL. VgFmT I. 8—9: 89 (1554). Gyllenborg PVetA 1757, s. 8. (Guilbert) är .. en träl i flöjel och sindal. Fröding NDikt. 123 (1894).
Ssgr (numera bl. ngn gg arkaiserande; jfr äv. under FLOGEL): FLÖJELS-ROCK. Heidenstam Karol. 2: 11 (1898).
-SADEL. SvTr. 4: 558 (1566).
Spoiler title