SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FNÖSKE fnös3ke2, n.; best. -et; pl. -en; förr äv. FNÖSK, n. l. m. (n. Blom Med. 14 (1801); m. Lind (1749)).
Ordformer
(fnöske 1582 osv. fnöskie 1694 (: Fnöskie Swamp). fnyske 15381814. fnytske (-tzske) c. 1580. fnijske 1652. fnösk c. 16381841. fnysk 17001738)
Etymologi
[till FNUSK l. möjl. delvis till ett i avljudsförh. till d. o. stående urnord. fnausk-; jfr Hesselman i o. y 193 f.]
torrt o. lätt fnas (pulver) l. (vanl.) torr o. lätt, porös massa av varjehanda (lättantändligt) material (murket trä, vissa svampar, förkolnat linne o. d.) använd(t) dels o. huvudsakligen vid eldslagning att däri uppfånga de av stålet framspringande gnistorna (jfr SKÖRE, TUNDER), dels ss. blodstillande medel; i sht om den för nämnda ändamål särsk. beredda, numera bl. ss. blodstillande medel företrädesvis inom tandläkarpraktiken använda inre delen av vissa svampar (jfr FNÖSK-SVAMP), ngn gg äv. om detta slags fnöske ss. oberedt. Torr som (förr äv. som ett) fnöske. Brinna som fnöske. VarR 25 (1538). Fnyske bränt aff Linne eller Paper. Hoorn Jordg. 1: 290 (1697). Skinnet af en Skiärgårdsgädda brändt til Fnösk, brukas af Allmogen uti några Provincier (ss. botemedel mot rödsot). Hiorter Alm. 1745, s. 21. Ask-Lönn- Björk- och i synnerhet murskna Alm-stubbar äro goda til fnöske, då de väl torkas, och sönderstötas. Trozelius Rosensten 90 (1771). Fnöske är den mjuka svampartade massa, som har sitt ursprung af fnösksvampen. Cronquist (1880). Båtarne är sköra som fnöske. Strindberg Hems. 17 (1887). särsk.
a) (förr) i uttr. luttrat fnöske, fnöske som indränkts med ngn vätska, i sht salpeterlösning, för att bliva mera lättantändligt. Forshæll OrgPharm. 393 (1836). Ekenberg (o. Landin) (1890).
b) (†) mer l. mindre bildl. Bönenes fnöske är Gudz ord, ther igenom troon vptendt och sterckt warder. PErici Musæus 6: 7 a (1582). När Pest-smittan ej råkade människor eller fnöske at fästa sig vid, skulle den af luften snart fördelas och uphöra. Rosenstein PVetA 1772, s. 11.
Ssgr: A: FNÖSK-DOSA. (förr) dosa för förvaring av fnöske, skördosa. UB 4: 577 (1873).
-LAGER, n. bot. på fnösksvampens hatt: ett under yttersta övre, hårda lagret befintligt lent, flockigt, brungult l. rostbrunt lager, varav fnöske beredes. NF 4: 1517 (1881). 2NF 8: 690 (1907).
-SOPP. (†) bot. svamparten Polyporus fomentarius Fr., fnöskticka, bokticka. Retzius FlOec. 121 (1806).
-SVAMP. (fnösk- 1765 osv. fnösk(i)e- 16941910) om på trädstammar växande svampar av släktet Polyporus Fr. (tickor), urspr. o. eg. bl. om sådana varav fnöske beredts; i inskränktare anv. numera bl. om arten Polyporus fomentarius Fr., äv. kallad äkta fnösksvamp, förr i sht om arten Polyporus betulinus Fr., björkticka, samt mera sällan om arten Polyporus igniarius Fr., äv. kallad falsk fnösksvamp. Bromelius Chl. 34 (1694). Fnösksvampen .. är isgrå med bälten och blågrå porer. VetAH 1810, s. 89.
-TICKA, r. l. f. jfr -SVAMP. Lind (1749). Wahlenberg FlSv. 960 (1826). Cnattingius Skogslex. 161 (1878, 1894).
-TJUKA. (†) svampen Polyporus betulinus Fr. PArtedi (1729) hos Lönnberg Artedi 42. —
-TORR. (fnösk- c. 1710 osv. fnöske- 16851916) torr som fnöske. Spegel GV 92 (1685). Det fnösktorra höet. Grebst Året 86 (1913).
B (†): FNÖSK(I)E-SVAMP, -TORR, se A.
Avledn.: FNÖSKAKTIG, adj. Björkman (1889).
FNÖSKIG, adj. (†) murken. Fnöskigt trä. Lind 1: 1894 (1749).
FNÖSKOT, adj. (†) murken; jfr FNUSKOT (under FNUSK avledn.). Fnöskote stubbar. Stiernhielm Herc. 465 (1658, 1668).
Spoiler title
Spoiler content