SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FOCK fok4, sbst.1, r. l. f., äv. m. (f. Nordforss (1805), Lundell; m. Heinrich (1814), Björkman (1889)); best. -en; pl. -ar; förr äv. FOCKA, sbst.1., r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(fock (fåck) 1705 osv. fock- (fåck-, fååck-), i ssg, c. 1585 (: fååchmasstan) osv. focka (fåcka) 1622—1823. focke 1550. fuk 1645 (: fukemastan). föck c. 1585 (: föcken, sg. best.))
Etymologi
[jfr d. fok, ä. d. fuck, fokke, t. focke; av holl. fok l. mnt. fock(e), av ovisst urspr.]
i sht sjöt. benämning på (det understa rå)seglet på ett fartygs l. en båts främsta mast; äv. (i fackmässigt spr. bl. i vissa ssgr) om trekantigt resp. trapetsoidformat segel på fockstaget resp. fockgaffeln; i ssgr äv. elliptiskt för: fockmast-, fockrå-. Att man kunne haffve .. (på skeppen) tre master och trij segell, som ähr focke, skönevall medt toppsegell och mösann. GR 21: 336 (1550). Stora seglet togs neder, Fåckan allena var tilräckelig. Linné Öl. 157 (1745). Seglen (på fiskebåten) äro storsegel och fock. Arwidsson o. Ohlson 23 (1911). — jfr BRED-, GAFFEL-, STAG-FOCK.
Ssgr (i sht sjöt.): A: FOCK-BOLIN, förr äv. -BOGLINA. (fock- 1691 osv. focke- 1698—1898) till fockseglet hörande bolin. Rålamb 10: 48 (1691). Auerbach (1908). —
-BORGSTAG~02. (focke- 1917) hjälpstag till fockstaget. 2NF 26: 936 (1917). —
-BORGSTAGS-STROPP. (focke- 1796—1904) stropp till fockborgstaget. Pihlström SkeppAfl. 1: 20 (1796). —
-BRASS, r. l. m. (fock- 1691 osv. focke- 1698—1906) brass till fockrån. Rålamb 10: 48 (1691). Bergdahl Antip. 88 (1906). —
-FALL. (fock- 1891 osv. focke- 1840—1910) tåg varmed fockseglet hissas l. nedfiras. Gyllengranat SvSjökr. 1: 105 (1840). Engström 5bok 187 (1910). —
-GAFFEL. gaffel till fockmasten. Witt Skeppsb. 34 (1857). UFlott. 2: 21 (1881). —
-HALS. (fock- 1691 osv. focke- 1698—1907) ”hals” på fockseglet. Rålamb 10: 29 (1691). GHT 1905, nr 209 B, s. 3. —
-MAST. (fock- c. 1585 osv. focke- 1620—1884) benämning på främsta masten på ett fartyg med flera master, för så vidt den icke är den längsta. HH 20: 174 (c. 1585). OxBr. 9: 650 (1645). 2NF 25: 1130 (1917). —
-MÄRS. märs på fockmasten. Nordforss (1805). Auerbach (1908). —
-RÅ, r. l. f. (fock- 1780 osv. focke- 1698—1775) fockmastens understa rå. Rosenfeldt Tourville 9 (1698). 2UB 9: 625 (1906). —
-SEGEL. (fock- 1745 osv. focka- 1640—1700. focke- c. 1580—1730. focko- 1532—1538) = FOCK, sbst.1 GR 8: 66 (1532). LfF 1909, s. 189. —
-SMITA, r. l. f. (†) fockhals. Belägg Focksmijtan eller Halsen. Rosenfeldt Tourville 25 (1698). —
-STAG. (fock- 1691 osv. focke- 1730—1902) stag som går från fockmasten till (midten av) bogsprötet. Rålamb 10: 47 (1691). 2UB 9: 598 (1906). —
-VANT, n. (fock- 1734 osv. focke- 1730) vant till fockmasten. Rajalin Skiepzb. 174 (1730). 2UB 9: 600 a (1906).
B (†): FOCKA-SEGEL, se A.
C (numera bl. i mera utpräglat fackmässigt spr.): FOCKE-BOLIN, -BORGSTAG, -BORGSTAGS-STROPP, -BRASS, se A. —
-DRAG. (†) jfr FOCK-FALL. Tegel G1 2: 62 (1622). —
-FALL, -HALS, -MAST, -RÅ, -SEGEL, -STAG, -VANT, se A.
D (†): FOCKO-SEGEL, se A.
Spoiler title
Spoiler content