publicerad: 1925
FOLKSKOLLÄRARE fol3kskωl~lä2rare l. ~læ2-, l. FOLKSKOLELÄRARE -skωle~, m.||(ig.) (om kvinna nyttjas vanl. -LÄRARINNA); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(-skol- 1840 osv. -skole- 1840—1923)
person som är (l. varit l. äger behörighet att bliva) lärare vid folkskola; jfr SKOLLÄRARE, FOLK-LÄRARE b. Utexaminerad folkskollärare. Manliga och kvinnliga folkskollärare. Elever vid Seminarierne för Folk-skol-lärare. BtRiksdP 1840—41, IV. 1: nr 535, s. 7. I hela riket funnos (år 1840) 1009 fasta och 377 ambulerande folkskolelärare. Rundgren i 3SAH 2: 57 (1887).
Ssgr: FOLKSKOLLÄRAR- l. FOLKSKOLLÄRARE-BEFATTNING. jfr -TJÄNST. BtRiksdP 1840—41, IV. 2: nr 190, s. 20. —
-KALL, n. BtRiksdP 1840—41, IV. 2: nr 5, s. 20. (Det bör) beredas tillfälle för dem, som vilja egna sig åt folkskol-lärare-kallet, att i ett Seminarium erhålla undervisning. SFS 1853, nr 65, s. 4. —
-SEMINARIUM. seminarium för utbildande av folkskollärare (o. folkskollärarinnor); jfr FOLKSKOL-LÄRARINNE-SEMINARIUM, FOLKSKOLE-SEMINARIUM. BtRiksdP 1850—51, IV. 2: nr 39, s. 11. Ett folkskolelärarseminarium inrättades .. i Lund 1838. Lagerstedt SvUppfH 44 (1903). —
Spoiler title
Spoiler content