FOLLIKEL folik4el, r. l. m.; best. -n; pl. -iklar, äv. -ikler (WoJ (1891), Wretlind Läk. 4: 39(1896)).
Etymologi
[jfr t. follikel, eng. follicle, follicule, fr. follicule; av lat. folliculus, påse, boll, hylsa (jfr FILOSELL), diminutiv till follis, blåsbälg, pänningpung, med luft fylld boll, till roten bhel, svälla (jfr BALL,BOLL,BÄLG,BÖLD,FALLOS, FOLIE m. fl.)]
naturv., särsk. anat. om olika slag av blås- l. säck- l. bollformiga bildningar i en djurorganism; numera vanl. dels om de i däggdjurens äggstockar bildade cellklumpar resp. blåsor (de s. k. Graafska folliklarna) vilka innehålla vardera ett ägg, dels om små av tätmaskig bindväv uppbyggda organ (lymffolliklar) som alstra vita blodkroppar. Thorell Zool. 1: 49(1860). 2NF 28: 479(1918). — jfr HÅR-,LYMF-FOLLIKELm. fl.
Avledn.: FOLLIKULÄR, adj. [av fr. folliculaire] naturv., särsk. anat. som hör till l. uppkommer i osv. en follikel l. folliklar. Tholander Ordl.(c. 1860).
