SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
BÖLD böl4d, r. l. f. (l. m.) (m. Lind (1749), SAOL (1900; jämte r. o. f.)); best. -en; pl. -er32 ((†) -ar PPGothus Und. Ee 3 b (1590), RelCur. 310 (1682: Pestilens Böldarne)).
Ordformer
(byl- 3Mos. 13: 18 (Bib. 1541), Sylvius Mornay 563 (1674). böl- VarR 16 (1538) osv. — bölda (bylda) Sylvius Mornay 563 (1674: Byldor, pl.), Porthan BrefCalonius 75 (1794). bölde L. Paulinus Gothus Pest. 92 a (1623: Etterbölde))
Etymologi
[fsv. byld, böld, f., motsv. d. byld; jfr BOLDE; rotbesläktadt med BULA, BULNA o. BÅL, sbst.1]
jämförelsevis stor (rund) bulnad som beror på varig inflammation i underhudsväfnaden, utgående från en l. flera talgkörtlar; jfr ABSCESS. Nu har det gått hål på bölden. Skära en böld. VarR 16 (1538). Handen will altijdh wara på bölden (dvs. där det gör ondt). Linc. Bb 4 a (1640; ordspråk). (Somliga) äro långt ömtåligare än en böld, hvilken ömmar innan man rört honom. Hoffmann Förnöjs. 56 (1752). Bölder måste mogna innan de brista. Tegnér (WB) 5: 299 (1825). På halsen .. visade sig en bulnad som mognade till en böld. Lundegård Tit. 66 (1892). — jfr BLOD-, BRAND-, BRÖST-, ETTER-, HALS-, LUNG-, PEST-, SPIK-, TAND-, ÖGON-, ÖRON-BÖLD m. fl. — bildl.
a) om ngt särskildt ömtåligt. Then Bölden (dvs. de påfviska villfarelserna) tordes ingen röra widh, så framt han icke wille vndergå Dödzfahra. Schroderus Os. 2: 666 (1635). ”Nu rörde du vid bölden,” genmälte Östen. Strinnholm Hist. 2: 605 (1836; öfv. fr. isl.). (†) Efter man i sådana stadgar måste trycka mången på bölden, det är göra honom hinder i sin egennytta, då vore bäst att (osv.). Hallenberg Hist. 4: 527 (efter handl. fr. 1616).
b) om ngt ondt o. elakartadt. En böld på samhällskroppen. Skrymtans stygga böld. Lybecker 177 (c. 1715). Högmod är en siälenes böld, som af egenkärlek är upsvullen. Hoffmann Förnöjs. 31 (1752). — jfr SAMHÄLLS-, SYNDA-BÖLD.
Ssgr: BÖLD-MODER. (starkt bygdemålsfärgadt, numera knappast br.) ”boldmoder”, ”varmoder”. Rietz 64 (1862). —
-PEST. farsot hvars mest karakteristiska symptom utgöres af bölder, bubonpest, orientalisk pest, pest i eg. mening; i äldre tid benämnd digerdöden, svarta döden m. m. Hwasser SmSkr. 1: 9 (1839). —
-SJUKDOM~20 l. ~02. Frey 1843, s. 446.
Afledn.: BÖLDAS, v. dep. (†) om svulst: öfvergå till böld (o. varas). Serenius (1741). —
BÖLDIG, adj. (numera föga br.) betäckt af bölder. Serenius (1741). Dähnert (1784).
Spoiler title
Spoiler content