SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FOND foŋ4d, stundom fon4d (fånngd Dalin), sbst.1, r. (m. Nordforss (1805), Lundell); best. -en; pl. -er32.
Ordformer
(fon 1788 (i bet. I 1). fond 1715 osv. fong 1788 (i bet. I 1))
Etymologi
[av fr. fond, botten, bottenstycke, bakstycke, grund, bakgrund m. m., resp. fonds, jordagods, kapital, reda pänningar, kontanter, varulager, förråd, i pl.: statspapper, av lat. fundus, botten (till en ieur. stam bhud(h)no-); besläktat med BOTTEN; jfr PLAFOND]
I. botten samt i bet. som närmast sammanhänga härmed.
1) (†) bärgv. bottenhäll (i smältugn), botten (se d. o. I 1 d). Rinman (1788; angivet ss. brukat av valloner).
2) parti l. yta som (för en däremot vänd åskådare) baktill avslutar ett (värkligt l. i bild framställt) rum, landskap o. d.; bakgrund; motsatt: förgrund; äv. bildl. På en höjd ses (på en landskapsbild av Ruysdael) täcka figurer som hafva luften til fond. SP 1792, nr 174, s. 3. (På andra sidan staden) resa sig i fonden vackra storartade höjder. Beskow Res. 6 (1861). August Schauman ger i sina minnen en liflig bild af (Franzéns mottagande i Finland) .. hållen mot fonden af tidens politiska räddhåga. Söderhjelm Runebg 2: 79 (1906); jfr a. — särsk.
a) om den del av en teaterscen som är längst borta från åskådarna; äv. (i fackspr.): fondvägg, fonddekoration. Gustaf III 2: 67 (1783). 1 Fond på ramar: föreställer utgången från en öppen stuga. Beskow Theat. 1832, Bil. 4. TT 1898, B. s. 70.
b) längst borta från o. midtför scenen befintligt parti av ”rad” i teatersalong. Första, andra radens fond. DA 1824, nr 37, s. 8.
3) (†) baksäte. (Damerna) satte sig 2 och 2 i våra vagnar, där fonden lämnades dem. Tersmeden Mem. 2: 66 (1735).
II. grund, grundval samt i bet. som närmast sammanhänga härmed.
1) (†) grundval, grund; äv. bildl. (Byggnaden) blifver på en Lös fond stäld. VDAkt. 1735, nr 290. Sedan jag .. lagt så hederlig fond och grund till min lycka. VLärovBibl. 1740, fol. 146.
2) för ngt särskilt ändamål avsatt l. bestämt kapital; särsk.: pänningsumma avsedd att på sådant sätt tjäna till grundval för ett företag l. till bestridande av vissa utgifter att endast l. huvudsakligen den årliga avkastningen får användas, under det att huvudstolen (väsentligen) lämnas orubbad; ofta bildl.: förråd, tillgång. Allmänna, enskilda fonder. Bilda, inrätta, upprätta en fond. Räntan av fonden lägges vart tredje år till kapitalet. En rik fond av erfarenhet. PublUphandlVerket 1715, s. 5. Serenius U 4 b (1734). En fond til publique Hus för qvinkönet af vissa Stånd, .. hvilkas omständigheter ej tillåta at tiena hos andra. Oelreich 421 (1755). Af naturen egde .. (C. G. von Essen) en mindre vanlig fond af qvickhet och satiriskt gry. Aspelin Stenbäck 86 (1900). Fonden för rederinäringens understödjande. BtRiksdP 1908, 4: nr 46, s. 3. — jfr AGITATIONS-, AMORTERINGS-, BARNHUS-, BEKLÄDNADS-, BEVILLNINGS-, BIBLIOTEKS-, DONATIONS-, GRUND-, PENSIONS-, STIPENDIE-FOND m. fl.
3) [eg.: delaktighetsbevis i en allmän fond (i bet. 2)] bankv. i pl.: räntebärande obligationer (på ngn statsskuld), statspapper; i ssgr äv. elliptiskt för fondbörs-, fondpappers-. Fonderne föllo och Engelska Kursen steg. VexiöBl. 1815, nr 18, s. 2. AB 1890, nr 20, s. 3.
Ssgr (i allm. till II 3; i sht i fackspr.): FOND-AFFÄR. affärstransaktion med fondpapper. —
-AUKTION. fondbörsauktion. —
-AVDELNING~020. i bank: avdelning för fondaffärer. PT 1913, nr 295 A, s. 3.
(II 2) -BILDNING. bildande av en fond l. fonder, fondering. FFS 1893, nr 35, s. 14.
-BÖRS, se d. o. —
-CHEF. föreståndare för en banks fondavdelning. —
(I 2 a) -DEKORATION. jfr -VÄGG. Beskow Theat. 1832, Bil. 4.
-HANDEL. handel med fondpapper. Smedman Kont. 7 (1874).
-HANDLARE. person som driver fondhandel. Jungberg (1873; med hänv. till aktiehandlare).
-KOMMISSIONSRÖRELSE~000200. Med fondkommissionsrörelse förstås .. yrkesmässigt idkad verksamhet, som avser köp och försäljning i kommission av aktier, banklotter och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer. SFS 1919, s. 455.
-KOMMISSIONÄR. person l. firma som driver fondkommissionsrörelse; jfr -MÄKLARE. SFS 1919, s. 455.
-LISTA, r. l. f. lista med fondnoteringsuppgifter för viss dag. Björkman (1889).
(I 2 b) -LOGE ~lå2ʃ. 1:sta radens fondloger. SydsvD 1870, nr 113, s. 1.
-MARKNAD. jfr -HANDEL. Wingård Minn. 5: 57 (1847). De rådande förhållandena på fondmarknaden. PT 1914, nr 283 A, s. 2.
-MÄKLARE. person l. firma som bemyndigats att yrkesmässigt förmedla köp o. försäljning av fondpapper utan rätt att för egen räkning handla med dylika; ss. officiell titel numera ersatt av fondkommissionär; numera (i icke fackmässigt spr.) vanl. liktydigt med fondhandlare. SD 1892, nr 353, s. 5.
-NOTERING. notering av fondpapper; fondbörsnotering. —
-NOTERINGS-UPPGIFT—010~02, äv. ~20. —
-PAPPER. urspr.: räntebärande obligation på ngn statsskuld; numera sammanfattande benämning på aktier i inländska o. utländska aktiebolag, lotter i inländska solidariska bankbolag (banklotter) samt obligationer. Vinterbl. 1853, s. 55. FFS 1862, nr 15, s. 6. SFS 1908, nr 129, s. 1.
-SPEKULANT. person som spekulerar i fondpapper. Jungberg (1873).
-SPEKULATION. spekulation i fondpapper. SydsvD 1870, nr 1, s. 3.
-STÄMPEL. stämpel(avgift) å avräkningsnota vid överlåtelse av fondpapper. SD 1914, nr 80, s. 1.
-VÄGG. särsk. till I 2 a. Scenen begränsades baktill af fondväggen. NF 15: 1465 (1891; i fråga om antik teater).
Spoiler title
Spoiler content