SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
DONATION dωn1atʃω4n l. don1- l. 1- l. 1-, l. -aʃ-, r. (f. Wahrman (1814), Dalin (1850), Lundell; m. Weste (1807)); best. -en, hvard. (utom i sydligaste Sv.) äfv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. donation, af lat. donatio (-ōnis), till donare (se DONERA)]
vbalsbst. till DONERA.
1) till DONERA 1; äfv. konkret. (Hon) fick aff .. sine .. sleckt och arfwingar .. samptycke, at göra en merkeligh donation, sålunda, at hon .. donerade til Wexiö och Calmarna Scholer 2200. Rijkzdaller. P. J. Angermannus Likpr. ö. Anna Trolle 65 (1620). Publ. handl. 1: 419 (1733). Af en samhällsmedlem, som önskar förblifva onämnd, har Oskarshamns stad fått mottaga en stor donation. PT 1910, nr 89 A, s. 2. jfr MILLION-, PRIVAT-DONATION. — särsk.
a) (†) till DONERA 1 a. Sådanna donation och widere tilbud, skeer vtaff synnerlig gunst och nåder. G. I:s reg. 17: 624 (1545; i fråga om beviljande af fri- o. rättigheter).
b) (i fråga om ä. förh.) till DONERA 1 b. RA 3: 156 (1593). Donationer under Allodial-rätt och evärdeligt Frällse. Botin Hem. 2: 188 (1756). Donationer under lifstids och behagelig tids Friheter. Därs. 189. Hildebrand Statsförf. 341 (1896). — jfr ALLODIAL-, FRÄLSE-, LIFSTIDS-DONATION.
2) (numera bl. hvard.) gåfvobref; donationsurkund. G. I:s reg. 28: 625 (1558). Konung Gustaff hade och tacite giffvitt Greff Casimir samma län, fast han icke hade skriffteligh donation der oppå (dvs. på länet). RP 6: 373 (1636).
Ssgr (till 1): DONATIONS-AKT. donationsbref. Litt.-tidn. 1795, s. 254.
(1 b) -ALLMOGE. (i Finl.; om ä. förh.) jfr -BONDE. Sedan .. donationsgodsen (i Gamla Finl.) .. ombytt jordnatur, förlorade donationsallmogen den ärftliga besittningsrätten till sin jord. NF 3: 1369 (1880).
(1 b) -BONDE. (i Finl.; om ä. förh.) bonde (åbo) å donationsgods i sydöstra (Gamla) Finl. NF 3: 1368 (1880). Schybergson Finl. hist. 2: 433 (1889).
-BOSTÄLLE~020. (föga br.) boställe som en tjänare (tjänarinna) efter afslutande af en långvarig tjänst på ett (större) gods erhållit (på lifstid) af sin husbonde. DA 1808, nr 96, s. 5.
-BREF. gåfvobref; förläningsbref. G. I:s reg. 16: 12 (1544). VetAÅrsb. 1912, s. 26.
(1 b) -EGENDOM. (i Finl.) = -GODS. Fin. biogr. handb. 1251 (1899).
-FOND. SFS 1831, s. 240. Förvaltning och användning af den Längmanska donationsfonden. Därs. 1893, Bih. nr 41, s. 12.
(1 b) -FRÄLSE. donationsgods af frälse jordnatur. Lind Ekon.-lagfar. 581 (1868).
-FÖRSÄKRING. ett slags lifförsäkring hvarvid rätten att utfå försäkringssumman öfverlåtes till ngn stiftelse, anstalt osv. Kôersner Prakt. handb. 2: 413 (1888).
(1 b) -GODS. kronogods som med full l. inskränkt äganderätt, stundom bl. med nyttjanderätt, öfvergått i enskild besittning; numera i sht om af ryska kronan en gg bortförlänt, sedermera af fi. kronan inlöst gods i sydöstra (Gamla) Finl. Stadg. ang. landtmil. 1: 366 (1684). Schybergson Finl. hist. 2: 435 (”335”) (1889). jfr ALLODIAL-DONATIONS-GODS.
-HANDLING. särsk. konkret: donationsurkund. —
-HEMMAN. bortförlänt (krono-) hemman, förläningshemman. HSH 31: 132 (1664). Å donationshemman fotades i väsentlig grad näringslifvet i landets talrika småstäder. LAHT 1913, s. 87. jfr KRONOSKATTE-DONATIONS-HEMMAN.
(1 b) -HERRE. (i Finl.; om ä. förh.) om innehafvare af donationsgods i sydöstra (Gamla) Finl. Ahrenberg Hemma 53 (1887).
-JORD. donerad jord; nästan bl. om af kronan till viss stad donerad jord. Ad. prot. 1800, s. 522. Saml. af K. bref o. resol. rör. kommunalförordn. 7: 154 (1883). Ahrenberg Hemma 81 (1887; om donation af kronan till enskild man).
(1 b) -LÄGENHET. (i Finl.) jfr -GODS. Ahrenberg Hemma 79 (1887).
-MEDEL, pl. Donationsmedel till stipendier eller för annat ändamål. Stadga f. lärov. 1878, § 140. —
-RÄNTA.
1) ränta af donation. AB 1890, nr 15, s. 1.
2) (förr) till 1 b: i donation gifven ränta. Köpe-Godsen blefvo Kronan .. afhände .. för formerade fordringar i löner, Pensioner, Gratialer och Donations Räntors vederlag. Botin Hem. 2: 120 (1756).
(1 b) -RÄTT. De Hemman, som .. (frälseståndet) under Donations eller Förlänings rätt hade fått ifrån Kronan. Botin Hem. 2: 144 (1756).
(1 b) -STOM l. -STOMME. (i Finl.) om hufvudgården af donationsgods. Söderhjelm Danielson 30 (1894).
-URKUND~02 l. ~20. —
-VIS, adv. i form af donation(er). Stiernman Riksd. 1249 (1655). Kongl. M:tt .. äger och må Lähn lähna, och Cronogodz .. Donations-wijs at vplåta. Därs. 1881 (1682). Botin Hem. 2: 204 (1756).
Afl. (till 1): DONATIONIST, m.||ig. (hvard., föga br.) person som efter slutad längre tjänst på ett landtgods af sin husbonde erhållit en mindre egendom (ett boställe) i donation. En f. d. inspector på Trollenäs, nu donationist på ett litet hemman i Strö. Ahnfelt Stud.-m. 1: 264 (1857).
Spoiler title
Spoiler content