SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FONDERA foŋde4ra, stundom fon-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[av fr. fonder, av lat. fundare (se FUNDERA, v.1)]
1) (numera föga br.) grundlägga, grunda; jfr FOND, sbst.1 II 1. Att fondera något varaktigt, behöfves en fond. Kellgren (SVS) 6: 125 (1783). Det återstod att fondera den nya (tyska kejsar-)staten på rent ekonomisk grund. Kjellén Storm. 1: 194 (1905).
2) bilda en fond av (ngt), avsätta l. anvisa (pänningar) till en fond; stundom: lägga av (pänningar); jfr FOND, sbst.1 II 2. (Hennes) fonderade sparpenning. Backman Dickens Pickw. 2: 435 (1871). Sulitelma aktiebolag har fonderat och reserverat hela årsvinsten 194,230 kronor. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 3. Fennia XVI. 2: 39 (1900).
3) ekon. urspr.: avsätta l. anvisa bestämd inkomst ss. säkerhet för räntebetalning l. amortering å (skuld l. lån); numera: göra (skuldbelopp o. d.) räntebärande för lång tid efter fast plan; jfr FOND, sbst.1 II 2, 3. Holmbergsson Sartorius 226 (1800). WoJ (1891). — särsk. i p. pf. med adjektivisk bet.; numera vanl. övergående i bet.: som antingen (åtminstone under viss tid) är ouppsägbar (å fordringsägarens sida) l. har lång förfallotid l. medför rätt till s. k. ständig ränta utan rätt att återfå kapitalet; motsatt: svävande. Fonderad statsskuld. JournSvL 1800, s. 252. Denna upplåning sker genom fonderade, inom Riket utgifna räntebärande obligationer. SFS 1855, nr 15, s. 1. Ett fonderadt 4 procents lån. FFS 1882, nr 37, s. 1. 2NF 26: 1109 (1917).
Spoiler title
Spoiler content