SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FORDON 3r~dω2n, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[till FORA, sbst.1, l. FORA, v.1; jfr t. fuhrzeug]
gemensam benämning på åkdon (vagnar, kärror, slädar o. d.) som användas för godstransporter l. resor till lands; särsk. om dylikt åkdon som framdrages av häst l. oxe o. d., men äv. om järnvägsvagn, spårvagn, cykel o. d.; stundom allmännare, omfattande äv. fartyg o. d. Törngren Artill. 1: 39 (1794). Ångan spännes för fordonet som en lastdragare, och flyttar ofantliga tyngder öfver haf och land. Tegnér (WB) 8: 136 (1836). Två- och fyrhjuliga fordon. ArbB 265 (1887). Lag, angående anskaffande af hästar och fordon för krigsmagtens ställande på krigsfot. SFS 1895, nr 43, s. 8. — jfr AVBRÖSTNINGS-, HÄST-, JÄRNVÄGS-, KANON-, LANDSVÄGS-, LUFT-, MOTOR-, PARK-, TRÄNG-FORDON m. fl.
Ssgr: FORDONS-BEFÄLHAVARE~10200 l. ~02000. mil. befälhavare för det manskap som tilldelats ett visst träng- l. kanonfordon. FörslReglSjukvFält 1889, s. 43. LbArtill. 59 (1892).
-KOLONN. mil. At omgifva sjelfva Fordons-colonnen med betäckande trupper .. kallar jag försvaret på nära håll. Lefrén Förel. 2: 258 (1817).
Spoiler title
Spoiler content