FORMALISERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[av fr. se formaliser, till lat. formalis (se FORMAL)]
(†) refl.: visa sig stött, kränkt l. sårad o. yttra sitt missnöje (över ngt, särsk. ngt som strider mot vanl. ordning l. vedertaget bruk, etikett l. god ton o. d.); vanl. med prep. över. Rålamb Resa 28 (1658, 1679). Arvidson hvarken bad mig sitta eller vålade själf tala med mig. .. Då vi gingo bort, formaliserade jag mig litet hos kaptenen öfver Arvidsons uppförande. Tersmeden Mem. 1: 152 (c. 1780). Knorring Skizz. I. 1: 155 (1841). Det (kan) ej vara allvarsamt menadt att formalisera sig öfver (denna utnämning). SDS 1882, nr 17, s. 2.
